Jag läste något i en tidning som handlade om dig och mig

"kyss honom med min tunga
och vet du
om du vill charma mig komponera en sång på mitt språk
och sjung den för någon annan
och vet du
om du vill ha mig måla en tavla med mina fingrar
och visa den för någon annan
och vet du
vill du visa mig följ mina läppar
och kyss honom med min tunga"

- skriven av mia grönholdt

Biblioteks- och informationsvetenskap á la Emmely och Sara

sara säger:
mm.. jag ger snart upp med det här.. har aldrig varit så irriterad på en lektion idag.. powerpointbild efter bild.. med så jävla ointressant text på som jag inte förstod något av..
sara säger:
kändes bara som jag ville gråta..
sara säger:
bläää
emmely säger:
näe jag fattade inget jag heller. bara antecknade snabbt som fan ifall det kommer på tentan
emmely säger:
tentan som vi inte har fått veta nåt om än
emmely säger:
den ena läraren är värre än den anda. fy fan
emmely säger:
jävla skitskola
emmely säger:
sen satte jag mig här i min fåtölj och har suttit här sen dess

Fest när den är som bäst

Jag säger då det. Ingen fest utan killing in the name of. Eller mig sittandes/dansandes på golvet. Dessutom ska jag alltid sjunga med i låtar vars text jag inte kan. Det fångar denna film väldigt bra.

Vaken

Majken sitter i soffan, klarvaken och tittar efter mig. Jag sitter och gäspar. Trött redan vid 22 som en annan knegande 50+are. Och alla tända stearinljus har värmt upp lägenheten till 28 grader. Det blir en svettig natt med andra ord. Med en skrikande katt och en snarkande man. Och bilarna dånar förbi här, ständigt. Och majken och jag tittar på varandra och tänker, hur orkar man.

Själv så eximinerade jag idag, det gick bra, trots att mina ben skakade och min unga ålder som alltid ska ställa till det. Tydligen. Men nu är det natt och åldern spelar inte längre någon roll. Eller ensamheten.

Majken äter inte torrfoder än, men det löser sig. Det gör det alltid. Oavsett vart man tar vägen eller hur man behandlar varandra. Oavsett om Växjö slocknar.

Summertime och polisen!

Japp! Nu är det verkligen vår. Ida och klara rusade till systemet när vi gick förbi sjön och fick se vattenpipor, folköl och bergssprängare. Och jag rusade hem till mina slattar. En fin dag. En väldigt gemytlig stund med mina vänner måste jag säga. Vi mår så gott man kan när uppgifterna rasar över en. Det är därför jag är den skolkande tjejen denna veckan. Måste sitta hemma i nattlinnet och skriva papers. Tacka vet jag folköl där man slipper bakfylla. Och tacka vet jag solen som brände sönder mitt ansikte igår. När Klara och jag, kvällstid gick hem blev vi dock stoppade av polisen som undrade hur vår fest hade varit. Creepy officer körde sen förbi oss x antal gånger och spanade. Det måste vara Klaras fel, hon ser helt klart kriminell ut.

Hemmafrusliv

Sitter vid köksbordet och läser owens, eller läser och läser, hoppar mellan raderna och stryker under meningar där marketing och library finns med och ordet good. Och plötsligt ringer det på! Det ringer aldrig på någon här. Jag blir bestört. Förvånad. Oroad. Var är pepparsprayet? Osv. Men ni kan vara lugna mina vänner, utanför stod två tilltufsade ventilationsarbetare. KNEGARE PÅ BESÖK. Och dom dammsög i min hall. Och jag satt på en köksstol och lyssnade på deras skämt och var barfota (fast att det bara är april). Sen gick dom och jag snöt mig. Men jag har ingen ro till att vara hemmafru idag. Därför kommer Emmely hit på besök och vi strävar efter att dricka en öl på dagstid. Spice up your life! Som jag brukar säga.

Gunnar blå

"Vi förtvivlade. Vi rökte cigaretter. Vi glodde på såpoperor. Vi runkade."