Brödbak, regn och semester

Jag har sett på Hoola bandoola band, tillsammans med min vänstersyster. Och nu ska vi köpa en kolonilott.

Älskling, i din första kyss

Vi tar cyklarna (jag har ännu inte sprayat min mintgrön än) till Saltöklipporna. Det är ljummet och tyst vid vattnet. Vi äter fika till kvällsmat. Och slänger sådant som inte ryms i lägenheten. På lördag är det Hasslö. Det är Eldkvarn (och i och med det Karla) och det är Hoola. Jag försöker lyssna in mig på tidiga Hoola. Jag hoppas på helgen. Så det gör lite ont i mig.

Konstellationer

Dagarna längs kusten, bryggkanten eller kajen. Har hittat en grönt linneskåp jag vill ha, med trasiga lådor och trasigt lås, perfekt. Gubben visade mig hur man alternativt kan låsa med hasp och det såg fint ut. Där kan jag lägga våra sängkläder, och där kan i sin tur katterna ligga och håra ner bäst de vill. Sedan blickar jag mot lördagen, familjetillställningar, vi som en familj, på något sätt.

Bland plommonträd och högt gräs

Den här mannen och jag letar hus. Vi kör ut på små uddar och trevar omkring bland syrenbersåer. Egen brygga, strandkant, men egentligen de vita knutarna. Lugn och ro. Han kan klippa gräset. Jag kan ha ett barn i magen. På tisdag ska jag ansöka om ett lånelöfte.

Runt om min sysslolösa kropp

Det bränner i hjärtekanterna av längtan till K. Du måste få veta att allt jag skriver är för dig. Alla bilder jag framkallar. Allt jag skapar och producerar. Och häromdagen spelade en ung man gitarr och sjöng på bibliotekets innergård. Den påminde om Patricks röst och då tänkte jag på dig. Träflisorna i bänken jag satt på skar in och jag tänkte på dig. Idag låter jag balkongdörren vara öppen, trots kalla vindar, nästan höstluft. Flyttar ut den lyckliga Lottan dit, har hört att hon trivs bättre utomhus. Jag trotsar kylan i en gammal klänning som doftar barndomshem. Jag återvänder. Åker hem. Drar omring min mormor upp och ner i backar. Tar med sill som jag lagt in. Får frysta smultron av min far. Om ändå du vore vid min sida.

Hopp

Ibland vet jag inte om jag ler eller inte. Men jag är lycklig, lovar. Räknar till ledighetsdagarna, kompfredagarna och till hösten. Då jag ska börja mitt första riktiga jobb. Bli min egen. Få en plats. En roll. På söndag åker mamma och jag ut på udden, tittar på röda huset med vita knutarna, en egen brygga, skranglig men egen. Och plankgolvet. På en udde. Där kan man bo.

Men sen började hjärtat hoppa för fullt igen, och plötsligt började det ringa och slamra

Idag har vi strosat omkring på Björkholmen. Ätit japanskt med fötterna i båtbryggevattnet. Jag vill bo där. Vara min egen herre. Spela nordsjön till morgonenljuset kommer. Jag lägger mig för att läsa "Och allt ska vara kärlek" av Kristian Lundberg. Förbereder mig för ett radiobokprat i nästkommande vecka. Låter natten komma, bredvid P och hans fuktiga ryggtavla.