Campuslivet börjar inte bra. Kedjan hoppar av. Kall lägenhet. Dyr hyra. Ensamhet, som kan tänkas vara skön. För oss som aldrig vet vad vi vill. För oss som inte uppskattar det vi har. Och jag hatar att referera till dagens föreläsning men det handlar fan om förväntan. Vad som väntar runt nästa hörn. Och efter en vecka är det gammalt och utnött. Men jag är hopplös. Det har jag vetat sedan dag ett. Men just nu handlar det om vem som vill lägga armen om mig och säga att allt blir bra.
2 kommentarer:
kom och ta en glögg och lite nybakat bröd och några rumsvarma cheeseballs så blir det bra igen!!!
allt är så fint.
så fint.
varje ord berör.
du kan tjejen.
Skicka en kommentar