Hennes liv såg inrutat ut. Varje natt kröp hon upp i fönstret och lät kylan lägga sig över hennes hud. Hon rökte aldrig cigaretter. Men hon drack, av allt som brände bort det där samvetskvalet. Så hon fortsatte dricka, i all oändlighet, utan att säga något till någon. Och när människor ser henne viker de ner sin blick. Ser åt det andra hållet. Och hon har funderat på kärleken. I singular, presens och futurum. Hon har funderat på minnesansträngningar och sånger hon ibland lyssnar på. Hon ser ner på sina fingrar som sänker sig över pianotangenter. Hon ser sig vacker, för det mesta. Hon ser sig i spegeln, allt för sällan. Om kvällen pratas de vid. Vardagsfrenesi. Livet, upp och ner. Han ger henne en förhoppning. Hon håller den tätt intill sig. Så dricker hon sin magnecyl och somnar. Livet är påtagligt. Tidningar man bläddrar i. Känslor som går itu, som går in i någon annan.
-----
Ska jag fortsätta? Novell eller skit? Bu eller bä?
3 kommentarer:
Det kan bli jättebra såklart! Men det vet en ju inte förrän en provat? ^^
Råare...
Jag tycker du ska jobba mer med texten, den är riktigt riktigt bra men du kan mer!
Kanske är jag lite egoistisk just för jag vill läsa mer :)
Skicka en kommentar