Resterna av vårt liv

Jag har skrivit två dikter. De ligger på mormors nattduksbord. Om nätterna händer det att vi pratar i sömnen. Både hon och jag. Vi pratar nästan bara med varandra i sömnen. Och när jag vaknar ligger hon och tittar på mig, i smyg, mellan täcke och kudde. Hennes ögon tindrar fortfarande. Och jag frågade henne och hennes första kyss. Hon sa att det måste ha varit när hon var 15-16. Han var tanig och ful. De sällskapade i två år. Tills hon mötte morfar, han var bagare och hon var servitris. Han skjutsade henne på cykelstyret. Nu planterar hon petunior på graven. Ibland eterneller. Någon gång ska hon sätta luktärtor. Kanske. Hon mumlar om det ibland.