tisdag 4 augusti 2009
En stunds memoarer
Och ibland tänker jag på framtiden. På städer. Och den där väntade ensamheten. Letandet efter ett liv. Kanske kommer jag tröttna på böckerna i hyllorna och det där evighetstidsfördrivet kallat jobb. Kanske söker jag då upp Tina, och startar det där bokcaféet. Kanske luktar hon fortfarande vanilj då och har nerbitet nagellack. Kanske glömmer jag bort att skriva, men troligtvis inte. Förhoppningsvis har jag hittat en skrivmaskin då, ett hemligt projekt (en födelsedagspresent), en liten dröm. Kanske reser jag någonstans, men antagligen inte. Jag har egentligen inget behov av att se nya saker. Jag är ganska tråkig, som ni alla vet. Antagligen finns det en man i mitt liv. Jag brukar vara ganska bra på att bli innästlad i diverse relationer. Och kanske älskar vi då varandra och har gemensamma intressen och tar promenader i samma takt och träffar över-underläpp när vi kysser varandra. Kanske passar jag i hans famn då och har lärt mig dricka rödvin för det är fint även fast tänderna blir missfärgade. Och om vi har tur fastnar vi inte framför tvn varje kväll. Om vi har tur har vi inte ens någon tv. Och han ger mig kanske vad jag vill ha då, för det måste finnas någon som kan det. Kanske har mormor dött då. Och katterna med. Vem vet vad som lever kvar hos mig. Så länge Emmely finns kvar. I någon del av landet. Vi behöver inte prata varje dag, om hon inte vill. Men hon måste veta att jag älskar henne. Och hon måste vara lycklig. För hon är min bästa vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Snälla, leta upp mig då. Jag har en känsla av att jag kommer behöva det. Vi öppnar det någonstans där vi tror vi kan trivas - båda två. Sen har vi slitna bokpärmar och indiepop omkring oss.
Jag lovar att fortfarande lukta vanilj, om du har kvar dina lockar.
Så kan vi - någon gång ibland när vi tröttnat på att vara vuxna och duktiga - dricka varm och kall eller martini direkt ur flaskan i någon lägenhet fylld med levande ljus för att sen lägga en rödvinsfylld petflaska i väskan och tränga ihop oss på någon krogtoalett med en kamera.
tack! vi ska nog bli lyckliga båda två. det tror jag absolut!
Väldigt fint skrivet.
Och som varje gång när jag vill kommentera något, är det som underlaget på tangenterna försvinner.. som om jag tappar fattningen över hur man både tänker och får ner det i ord.
Så låt mig vara lite korkad, låt mig kladda en kommentar i din blogg. Nu.
Och sen vill jag bara berätta att om du blir missfärgad i munnen när du dricker rödvin beror det på att vinet inte är tillräckligt. "Ett bra vin missfärgar aldrig" var det någon som sa, men vem minns jag inte.
tack för mig.
puss!
Bokcafé is the shit. Men jag antar att jag måste öppna mitt eget för det ska ju vara ekologiskt och sånt. ^^
Skicka en kommentar