Vaniljhjärta

"S, med de röda lockarna, sa att hennes skrivande var ett sätt att våga. Att hennes blyga yttre inte märks när de vågade orden satts på pränt, att hon bakom de generade kinderna döljer sina åsikter. Men med penna och papper vågar hon säga det hon hållit inne med. Hon säger att det kommit att blivit hennes enda uttrycksform. Och jag saknar hur vi tillsammans delade våra ord. Hur vi satt skrev bredvid varandra. Bläddrandes i böckerna och bland dikterna som om vi letade efter en väl dold hemlighet. Nyckeln till alla de känslor vi inte kunde sätta ord på. Försöken att fly tonårstankarna, men rama in våra minnen så vackert vi kunde trots att vi nästan var för unga för att minnas alls."

Du är anledningen till att jag fortsatte.