I kept hopin' there'd be somethin' to delay it again

Har fått en låt på hjärnan, eller kanske mer i hjärtat. Och jag vet inte vem hon är, och vill egentligen inte veta. För den passar för en kväll som denna, där tvn är avstängd, karin har gått hem men då hennes tobaksdoft dröjer sig kvar i hallen och telefonen ligger på laddning, redo för det nattliga samtalet. Det man längtat efter hela dagen. Det som ska innehålla allt och inget. Det är då jag behöver Cass Elliot, vem hon än är, vem hon än sjöng för. Den kan bara stå på i bakgrunden och ge mig tankespridhetshjärtebrus.