Försöker bearbeta ner allt vi sagt till varandra den senaste tiden. Hur vi skiftar, drar åt olika men ändock liknande håll. Små små andetag som jag håller tillbaka om nätterna. Lätt hjärtklappning. Jag försöker undvika att sätta en diagnos. Pressar ihop fötter händer och hoppas att de går sönder. Går om någon i en promenad. Vänder mig om borta vid björkarna men då är det för sent. Räknar på ensamheten. Vänder ut och in på friheten. Tänker att det är nu vi borde sitta på ängarna, det är nu vi inte borde uppleva det här. Tänker på försvunnen man. Tänker att det är lika bra. Vädrar ut. Lämnar in. Rullar ihop. Vänder mig om. Till den prydligt bäddade sänghalvan. Fäller en tår. Torkar upp den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar