Du lämnar mig på morgonen. Jag har, så långt jag kan minnas, aldrig föredragit morgonkyssar. Jag ger dig en. Jag är så där halvt medveten om din existens. Du låser dörren och går.
Jag köper en liten kompaktkamera. Fem rullar film, färg, med lite mörkade kanter, så kommer det att bli. Avlägsnar mig från det digitala fenomenet, känner mig lite som Christer Hermansson.
Jag hälsar på honom, trots att han aldrig sett mig förut. Jag vill bara att han ska hålla om henne. Jag vill göra det där tunga hjärtat lätt igen.
2 kommentarer:
Hur känner sig Christer Hermansson?
Tänk om han fyller år idag?
Eller sjunger för dig:
http://www.youtube.com/watch?v=OM7Llu3CKvM&feature=channel
sv: haha. sötis! tack så mycket!
Skicka en kommentar