Avsatt tid

Jag vet inte om jag redan publicerat dessa texter. Fann dem längst bak i ett anteckningsblock. Skrivet på ett tåg med all säkerhet.

Del I
För egentligen minns jag inte hur vi kysstes, bara att det hände. Kanske nuddade din tungspets mot min, kanske var dina fingrar nersmutsade av jord, huvudsaken var att du strök dem mot mig. För jag vet att jag inte var någon alls för dig. Jag vet att du kysst mer spännande människor. Jag vet att ditt liv var fullt av liv och mitt liv var fullt av dig. Anteckningar, bilder, sparade sms och små små bitar som jag gjorde till vårt och bevarade.

Del II
Min mamma litade aldrig på dig. Hon tvekade när jag bad om några minuter till, oavsett vad klockan var, bara någon minut till där du kunde berätta om allt som hänt dig. Alla du känner, alla famnar du varit i och allt du rökt och druckit och lyssnat till. Vi hade nätterna. Jag låg i skinnsoffan och viskade. Batteriet dog. Pengarna tog slut och jag tror att det var kärlek. Kanske inte fysiskt, men jo, fysiskt för det fick mitt hjärta att slå. Och jag drömde ofta om din oberörda blick. Ditt rörelsemönster på skolgården. Din mun runt cigarettfiltret.