Känner någon slags övergivenhet i mitt bröst. Men jag lever ju, och frodas, i stilla takt. Inser att halva sommaren är över och tänker att augusti måste bli dubbelt så mycket bättre som juni och juli. Lyssnar på
den här låten om och om igen och försöker stilla tonårsnerverna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar