Jag klarar inte längre av lyckliga personer. Tänker att de är naiva. Våttorkar golvet, klipper av de utblommade knopparna. Ska börja läsa om Julia Andersson och kärleken i hennes liv. Ska börja ta mig samman. Hänger fram seglarklänningen, den svarta, med vit krage. Den luktar damm, källarrum och gamla tider. Har aldrig vågat bära den tills nu. Tills på lördag. För hans vilda ögon. För hans liv.
3 kommentarer:
Jag tror att det är viktigt att våga vara lycklig. För man har ju bara de här dagarna. Även om det är naivt, även om det kan, och antagligen kommer, försvinna. Men det är samma sak med det olyckliga. Därför är det viktigt att våga vara lycklig när tillfället upenbarar sig. Men för att vara det måste man ju vara ... något annat också, ibland (eller oftast, beroende på vem man är och var man för tillfället befinner sig och med vem). Evig lycka är en oxymoron, precis som evig orgasm. Om man var lycklig hela tiden skulle man inte vara lycklig, man skulle vara i ett normaltillstånd. En evig orgasm är ingen orgasm alls. Därför måste det vara såhär, som det är.
då vet jag
Jag menade inte att jag har rätt, det var därför jag började med "Jag tror". För jag tror det är så. Jag tänkte att eftersom du skriver detta på internet vill du att det ska bli läst och begrundat, och det var vad jag gjorde.
Skicka en kommentar