Fragment

vardagsmonologen längtar sig vidare
och jag fuktar underläppen
för att få möta
fragment av gammal lycka
du drar av mig klänningstyger
fastnar med fingrar i knapphål
och jag hoppas att hudbitar
följer med
den kroppsliga misären
vi försvinner in i varandras minnen
ännu en gång
jag väljer att låta mina läppar
tvingas tala till dig
och kuken stelar av skräck
eller somnar av tristess
i den här ödelagda sängen
där nytvättade lakan talar
städad romantik
där något förljuget finns i tavelramar
och hemligheten i byrålådan
ett försök till en iakttagelse
en pappersbit från gårdagen
något som aldrig blir ditt