Jag tog en affisch men jag har inga nålar att sätta upp den med. Jag har glömt att vattna blommorna. Jag ser hur de vissnar. Jag klappar Majken, hon skriker, hennes kropp är stel. När jag håller henne sliter hos sig ifrån mig. Det blåser in kalluft från elementen. Jag tänker att elementet borde värma mig, denna depraverade kvinna i väst och kjol. Dessa klassiska menstrationstårar. Och Hemingway är kortfattad. Han använder sig av isbergsteknik. När jag kommer hem från omvärld, skola, vän, blottar jag min isbergsbotten. Då ingen ser. Och mormor frågade när jag kommer hem. Hon snyftade tyst. Vi kom fram till att det var långt till påsk. Att trots tiden tycks flyga förbi är det evigheter tills vi ses. Till hennes benknotor möter mina. Tills äppelkind, kaffeandedräkt, korsordsfinger flätas kring mitt. Ikväll spelar Hello Saferide på palladium, om jag hade haft råd, ork hade jag gått dit. Jag spelar min tillfälliga favoritlåt med henne istället. Det får räcka.
1 kommentar:
Fin text. Kommer förmodligen upp på min blogg så småningom; Hello saferide, när jag spelade in. Magi.
Skicka en kommentar