Bra män som jag har sett i ögonen

Jag vågade inte ta det där telefonsamtalet för jag anade att jag inte skulle hitta de rätta formuleringarna. För jag brukar bli sådan, i situationer med män, som är alldelles för underbara för mig. Orden stakar sig, och blicken viker sig. Men i fredags stod han där och såg helt mänsklig ut. Han såg lite ut som vem som helst, men ändock var det han. Tjocka läppar. Svarta bågar och ögon som egentligen inte fäster sig i något utan bara vandrar runt. Och jag skakade inte ens, det var bara så enkelt. Och han sa att han också bott i Växjö. Och rekommenderade mig ett avsnitt i hans nya bok Sen gick jag och han stod kvar Fast han har börjat sälja sig själv nu, med t-shirts, klistermärken och självklart böcker. Men nu har jag hans bok. Den ligger på nattduksborden med öronmärkta sidor och blyertshjärtan i marginalerna. Jag ska försöka läsa till mig hans intelligens. Hans säregna uttryck. Det ska jag ta mig tid till. (Jag såg Ronnie Sanddahl med. Men han tog ner mina smått idoliserande tankar. Jag såg på avstånd att han inte var ödmjuk eller någonting att fortsättningsvis lägga energi på.) Och björklöven prasslar lite utanför fönstret. Nu kan tåget rulla in och du stiga av. Sängen är fortfarande varm.