Nu har vi hittat hem. Ommålat badrum och en katt under soffan och en ovanpå. En skakandes och en spinnandes. Men det kommer bli bättre med tiden. Det säger både mamma och peter. Jag ger mig iväg. På någon slags utflykt, frihetsflykt. Till staden där vi satt på kattrumpans trottoarer för första gången, de där förbjudna promenaderna till och från km. Med min hand i ditt skrev.
1 kommentar:
jag vet inte vad det är men det är så känslosamt. det berör och känns långt in. fint, så fint skrivet.
Skicka en kommentar