Häromdagen plockade jag en flugsvamp som Alice fick nosa lite på. Kan tyvärr inte rå för denna förkärlek. Och jag har börjat plita på ett antal brev som jag tänkte glädja nära och kära med. Dock drar jag mig för att handla frimärken, lat eller kanske dum i huvudet, vet ej. Men mamma är här nu och hon gör mig rusig i själen, inte enbart för att hon bjuder på klänningar och julmust utan för att jag får ge henne en paus från vardagen och hon får ge mig en paus från den sovjetiska expressionismen.
Min brevlåda gapar i alla fall inte tomt, fick ett magiskt men tragiskt litet vykort från huvudstaden som gjorde mig varm i hjärtat. Hon är min enda röd, och henne måste jag vara rädd om, så tänker jag ofta.
3 kommentarer:
vad fin du är. nu sitter jag här och ler. det var skrivet med förvirrad men äkta kärlek.
vykortet alltså
Jag saknar dig och vill också dricka glögg. Och gå runt svettig och varm i Växjös kanske inte så bra men billiga klädaffärer och störa mig på alla snygga långbenta brudar som ser svala och fräscha ut.
Skicka en kommentar