Ett gammalt kärleksminne som fastnat och vägrar försvinna del II

Och min mamma litade aldrig på dig. Hon tvekade när jag bad om några minuter till. Oavsett var klockan var, bara någon minut till där du kunde berätta om allt som hänt dig. Alla du kände, alla famnar du varit i och allt du rökt och druckit och lyssnat till. Varenda eko i natten. Alla tankar du någonsin tänk och alla drömmar du kanske någon gång skulle uppnå. Vi hade nätterna. Jag låg i skinnsoffan och viskade. Batteriet dog. Pengarna tog slut och jag tror att det var vår kärlek. Efteråt lyssnade jag på nattradion, bara ifall de råkade spela vår låt, bara ifall de råkade tänka på oss, på det lilla fragmentariska vi hade. I en skinnsoffa, genom en telefonledning, voa trumhinnan vidare till hjärtat. Sedan drömde jag om din oberörda blick. Dina starka händer. Ditt rörelsemönster på skolgården. Och din mun runt cigarettfiltret.