Innan sa du att det inte riktigt kändes som hemma utan mig. Du låg på ditt rum och räknade timmarna tills vi skulle ses igen. Du sa att något fattades och du undrade om jag förstod och jag tror att jag svarade att ja, jag förstår. Och du kommenterar tvn, och jag faller i någon slags halvsömn. På skilda håll, i skilda sängar. Dina veckodagar med repriser, kakelugnen och kaffet. Tills du sätter dig på tåget och blir åter hos mig. Vi gör oss bättre hos varandra. Och jag frågade dig om du kanske skulle ut ikväll och ta någon öl med någon av alla dina vänner men du säger nej, att den där lusten har försvunnit. Och trots att jag hatar mig själv för det så ler mitt hjärta när du säger så. För jag vet inte vad du ser hos mig, var det där begäret att alltid vara hos mig kommer ifrån. För vi är absolut inte gjorda för varandra, vi sitter inte samman som två pusselbitar och kommer kanske aldrig att göra. För ibland, när jag kysser dig råkar jag möjligtvis kanske missförstå dina läppar, men oftast underläpp - överläpp. Ibland går vi om varandra i en mening eller i en gest, och ibland fnyser du åt mig och jag lika mycket åt dig. Men oftast trycker jag min hand mot din när jag verkligen menar något. Oftast rynkar jag på pannan när jag försöker göra mig förstådd. Och oftast ser jag hur ölen gör dig trött och tar dig under armen och leder dig hem. För vi har våra ord, små tecken och koder, famnar och kvällarna och morgnarna. Och vi har den här låten. Grattis på födelsedagen.
3 kommentarer:
väldigt fint. ni är fina.
åh vad fint. jag är sån romantiksucker också. är den bra, kyssen? jag har fått för mig att den inte är det och blev lite besviken på att den enda uffe-boken jag har är den. fast jag har bara läst jack, men den är å andra sidan min allra mesta favoritbok. jag har precis lärt mig gilla hans musik. men det är som en stor djungel med låtar. har du några tips?
jag tycker ni är fina tillsammans
Skicka en kommentar