Som sagt, hon älskar honom och deras oregelbundna samlag. Som sagt, hans händer är hennes trygghet. Oavsett om det är en lantlig kärlek eller famntag på en kylig balkong ovanför storstadstrafik. Oavsett blå himmel eller kyliga vindar. Det är inte så att hon är missnöjd. Hon är tillfreds, med vardagen och det som finns runt omkring henne. Rummen som är fyllda med ljus, olästa böcker och tavlor. Poem på väggarna och i hennes hjärta. Nej, hon är inte missnöjd. Varje natt känner hon sig älskad. Av hans djupa andetag. Och hon har nog aldrig känt sig ensam. Om nu det ska vara en bra egenskap då man synar ett 20 årigt liv. Hon har aldrig behövt tvinga någon att tycka om henne.
1 kommentar:
jaha, det är åt det hållet du har ditt fönster? trodde du hade mittemot t1 och såg in till bjöööörn!
Skicka en kommentar