O-kompetens

Han knäckte sina fingrar mot varandra. Det var ett tecken av oro. Han hade slitits mellan förtvivlan och en känsla av mognad hela natten. Lakanen hade gett ett avtryck på hans bleka ryggrad. Han drack ändock sitt kaffe på morgonen, nypressat dagen till ära. Drog kammen genom håret med lätt väta för att låta stråna sätta fäste mot hans annars blanka panna. Det var en spännande dag. Morgonstund har guld i mun, tänkte eller sa han. En helt ny busslinje fick han färdas med. Oupptäckta gator med främmande hållplatsnamn. Alla andra tycktes lyssna på någon form av musikspelare. Själv trummade han med fingrarna mot låret. En manchesterbyxa som spändes samt svettades under hans knäskål. Han tycktes gå obemärkt från hållplats till arbetsplats. Ingen märkte av hans darrande fascination eller såg kafferesterna på som blottades på t-shirten. Han log, även då det inte var hans avsikt. Var detta hans framtid? Han smakade på frågan. Och äntrade slutligen bygganden som skulle bli hans nya arbetsplats med all den meningslöshet som införlivades av blott hans närvaro.