Jag sa, vi borde sätta oss på det där fiket inne i stan, där tanterna har små hattar och förkläden och man får betala vid bordet. Där kan du ta en kanna kaffe och jag kan äta de där frasiga franska våfflorna och så delar vi jämnt på tidningen, du tar sporten och jag kulturen. Så kan vi sitta där. Men din armbåge intill min. Vid fönstret. Det kan gå årstider. Så länge jag får sitta så med dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar