Idag är en sådan dag, då jag skrollar mig igenom hela Godtyckliga gatan och småler. Idag är en sådan dag då allt gått emot mig, vilket i min värld innebär, trött hjärna, okreativt skrivande, orkeslöshet gällande all fysisk aktivitet, hård i alla kanter mot även det mjukaste, då ingen musik hjälper eller egentligen har någon funktion. Idag är en sådan dag då man köper chips och cola i hopp om att helgen fortfarande finns kvar, klassiskt måndagssyndrom kan tyckas. Idag sorterar jag spotifylistor, dricker pressat kaffe, betalar räkningar för att slutligen gå vilse i en databas. Ikväll tänker jag att om det är någon som borde ha min tid så är det du, trots ojämnt schema och trots min kärlek. Ikväll är förhoppningsvis en kväll jag åter tar itu med Bodil Malmstens guldkantade bok som legat i fönstret och väntat på mig sedan tjugohundrasju. Ikväll låter jag inget gå opasserat men rycker ändock på axlarna.
2 kommentarer:
åh, bodil malmsten.
Det känns som om de dagarna är lite för många den här vintern. För det är okej att ha en dålig dag ibland, men när blir ibland för ofta?
Skicka en kommentar