Han går där i all sin skrumpenhet. Långa ben. Kort karaktär. Han bär på papperskassar. I dem har han ytterligare papperskassar. I dem har han ihopknycklat papper. Kanske står det ord på dem, kanske inte. När han rör på sig prasslar det lätt. Han anser själv att det är ett behagligt ljud. Alltså finner han sig i detta. När man ser en man som detta småler man inte. En känsla av likgiltighet går obemärkt genom kroppen. En intressent av utseende hade sett den svarta byxan, rocken och det stålgråa håret. Den pedanta hade noterat hans oklippta naglar, där vitan på nageln hade nått sin gräns, för vissa. Den hungrige hade känt en svag doft av lökkorv, även en arom av kaffe hade säkerligen blivit uppmärksammad. Han har en ganska trång lägenhet med sparade ägodelar. Han känner naturligtvis inte någon men har troligtvis en avlägsen släkt. Samt en röst som till viss del är mörk men även har sina ljusa partier. Och nu går han där. Det är varken höst eller vår, man skulle kunna kalla det en tidlös tillvaro. Endast utgjord av bruna påsar utan egentligt innehåll.
6 kommentarer:
good old erland on my mind
Bra jobbat! Du utnyttjade verkligen allsmäktigheten, snyggt med beskrivningen från olika synvinklar. Jag har gjort ett litet försök att skriva i jagochduform.
ah! erland :)
funderar på att ägna hela mitt liv åt att skriva om erland. någon måste föra honom vidare.
dock blev det ingen skrivpuff, får ta mig an det senare ikväll eventuellt. väntar med spänning på sommarängs-knäskåls-förkärleks-narig-kysstext.
då verkar det som vi är en b.malmsten-trio-fanclub, du jag och emmely. tummen mycket upp för det!
bra bra bra!
Skicka en kommentar