Det var en vacker dag så jag beslutade mig för att le

Här är jag

Här är jag
Jag kan sitta
Jag kan stå
Jag kan lägga mig framför dig
När som helst

Här är jag
Jag kan gråta
Jag kan försöka

Här är jag
Den du saknar
Den du vill slå i bitar

Trygghet

En liten lycka

Ikväll vankas chokladpudding, vin, erotiska texter och analys av män och diverse pågående projekt.

Där går mitt hjärta

Inte jag

"plockade sönder mig i tusen delar
inte ens en ledtråd om hur
jag ska få ihop mig själv
bara en hög av misslyckandevar allt jag fick behålla"

skriven av medias nya glasdocka.

B

Det finns en blick
Han bor i huset bredvid mitt
Och när jag går förbi
Ligger han i soffan
Jag ser inget fel i det
Ibland röker han
Det får han gärna göra
Och jag vet hur han sjunger
Och jag vet vad han heter
Och ibland tänker jag att
En alldeles vanlig torsdagskväll
Skulle kunna präglas av hans närvaro
Det skulle vara felfritt

Dra mig baklänges

"Mulad till döds av flygfärdiga pungpåsar
Avskavt arsle i en plötslig symfoni
Uppullad i brygga: lycklig. Lärd av det gåtfulla folket.
Hermeneutiskt runkande med bakfyllehänder
Fumlande tonårshål, bakbundna framrumpor
Möglande benknotor mot din andedräkt
Så syrlig, som intorkad uppkräkt lössnus.
Den svarta randen av smuts längs roten, avslickas förnöjsamt
Av betjänten, som pliktfullt plirande sakta går hädan i skymundan.
Men olyckligtvis svettas kuken sönder
Och ut rinner en sista strimma hopp."

Antagligen det bästa någonsin skrivet av två studenter dagen innan en eximination.
Projektet är planerat att slutföras den 15:e december.

I'm trying to keep you II

Till och med i drömmen
Dina sträva fingrar
Och du avbryter mig för att
Le prata onödigheter
Och du vägrar känna min kåta frustration mot ditt lår

Jag leker med tanken
Att detta kommer vara förevigt
Denna leken
Du ovanpå mig
Med bruten rygg
Och bultande hjärta
En halvtstående kuk som inte riktigt vet vad den vill

Och sen dom där tårarna

Campuslivet börjar inte bra. Kedjan hoppar av. Kall lägenhet. Dyr hyra. Ensamhet, som kan tänkas vara skön. För oss som aldrig vet vad vi vill. För oss som inte uppskattar det vi har. Och jag hatar att referera till dagens föreläsning men det handlar fan om förväntan. Vad som väntar runt nästa hörn. Och efter en vecka är det gammalt och utnött. Men jag är hopplös. Det har jag vetat sedan dag ett. Men just nu handlar det om vem som vill lägga armen om mig och säga att allt blir bra.