Biblioteks- och informationsvetenskap á la Emmely och Sara

sara säger:
mm.. jag ger snart upp med det här.. har aldrig varit så irriterad på en lektion idag.. powerpointbild efter bild.. med så jävla ointressant text på som jag inte förstod något av..
sara säger:
kändes bara som jag ville gråta..
sara säger:
bläää
emmely säger:
näe jag fattade inget jag heller. bara antecknade snabbt som fan ifall det kommer på tentan
emmely säger:
tentan som vi inte har fått veta nåt om än
emmely säger:
den ena läraren är värre än den anda. fy fan
emmely säger:
jävla skitskola
emmely säger:
sen satte jag mig här i min fåtölj och har suttit här sen dess

Fest när den är som bäst

Jag säger då det. Ingen fest utan killing in the name of. Eller mig sittandes/dansandes på golvet. Dessutom ska jag alltid sjunga med i låtar vars text jag inte kan. Det fångar denna film väldigt bra.

Vaken

Majken sitter i soffan, klarvaken och tittar efter mig. Jag sitter och gäspar. Trött redan vid 22 som en annan knegande 50+are. Och alla tända stearinljus har värmt upp lägenheten till 28 grader. Det blir en svettig natt med andra ord. Med en skrikande katt och en snarkande man. Och bilarna dånar förbi här, ständigt. Och majken och jag tittar på varandra och tänker, hur orkar man.

Själv så eximinerade jag idag, det gick bra, trots att mina ben skakade och min unga ålder som alltid ska ställa till det. Tydligen. Men nu är det natt och åldern spelar inte längre någon roll. Eller ensamheten.

Majken äter inte torrfoder än, men det löser sig. Det gör det alltid. Oavsett vart man tar vägen eller hur man behandlar varandra. Oavsett om Växjö slocknar.