Avsatt tid

Jag vet inte om jag redan publicerat dessa texter. Fann dem längst bak i ett anteckningsblock. Skrivet på ett tåg med all säkerhet.

Del I
För egentligen minns jag inte hur vi kysstes, bara att det hände. Kanske nuddade din tungspets mot min, kanske var dina fingrar nersmutsade av jord, huvudsaken var att du strök dem mot mig. För jag vet att jag inte var någon alls för dig. Jag vet att du kysst mer spännande människor. Jag vet att ditt liv var fullt av liv och mitt liv var fullt av dig. Anteckningar, bilder, sparade sms och små små bitar som jag gjorde till vårt och bevarade.

Del II
Min mamma litade aldrig på dig. Hon tvekade när jag bad om några minuter till, oavsett vad klockan var, bara någon minut till där du kunde berätta om allt som hänt dig. Alla du känner, alla famnar du varit i och allt du rökt och druckit och lyssnat till. Vi hade nätterna. Jag låg i skinnsoffan och viskade. Batteriet dog. Pengarna tog slut och jag tror att det var kärlek. Kanske inte fysiskt, men jo, fysiskt för det fick mitt hjärta att slå. Och jag drömde ofta om din oberörda blick. Ditt rörelsemönster på skolgården. Din mun runt cigarettfiltret.

Juniavvikelser

Tillbaka i min ängslighet. Jag trivs bäst hos den. Letade upp ett rött hus med vita knutar att leva i, men insåg att jag måste vara fången här ett tag till. Och jag tvivlar på att jag kommer uppleva en kväll som gestaltas på bilden ovan här i Karlskrona. Men jag ser fram emot Lasse i brunnsparken snart, jag lutar mig mot honom som en kär gammal vän.

Jag känner mig omtålig. Kanske för att jag läser Miranda July, en bok för de som genomlider en livskris, tydligen. Jag har gjort sommriga saker, ett badat i ett salt hav och sett solen gå ner från en flytbrygga, två ätit jordgubbar med mjölk utomhus, tre cyklat och sjungt trallat, rökt, dansat på en grusväg (ja allt på samma gång/kväll) med en stilig karl och en vild och otålig vän.

Vi drar åt olika håll och jag vet inte vem jag ska råka släppa eller vem jag ska hålla hårdast i. Jag blundar. Lägger mig på innegården. Någon pratar med mig. Om vädret såklart. Jag tänker att detta är den första människan som pratat med mig i karlskrona. En timme senare ser jag henne på gatan. Då känner hon inte igen mig. Lyssnar på Vit päls. Tänker att vi måste åka till stockholm sen, leta efter ringar och se Belle and sebastian, kyssa varandra på medborgarplatsen eller under någon ödslig bro.

Nu har vi hittat hem. Ommålat badrum och en katt under soffan och en ovanpå. En skakandes och en spinnandes. Men det kommer bli bättre med tiden. Det säger både mamma och peter. Jag ger mig iväg. På någon slags utflykt, frihetsflykt. Till staden där vi satt på kattrumpans trottoarer för första gången, de där förbjudna promenaderna till och från km. Med min hand i ditt skrev.

Vi satte oss bland klipporna vid fisketorget. Du sa att det såg ut som söder i Stockholm, bort från de hektiska gatorna vill säga. Framför oss satt en medelålders man med sin strävhåriga tax och en påse med två folköl. Vi var båda överrens om att det var en framtid för oss.

Tonight i have to leave it

Vår sista nattpromenad. Längs campus ödelagda gator. En fest bland tystnaden. Och du måste vara något av det vackraste jag någonsin sett. Men det kanske inte hör hit.

Lilla vi

Det här är det vackraste bilden jag tagit. Den där outtalade kärleken mellan mamma och pappa. Den man sällan ser.

Men bara om min älskade väntar

Vi dukar upp. Jag köper svenska flaggor. Letar bland sommarklänningarna. Klipper gräslöken och drar handen över din svettiga panna. Och nästa söndag sover vi i en helt annan lägenhet.

Idag slutar jag skolan. En fullfjädrad bibliotekarie är jag tydligen nu. Trots problem med bisatser och diverse syftningsfel. Förhoppningsvis överlever jag ändå.

Ett enkelt hjärta

Jag blommar ut nu. *tänker aldrig låta mig vissna igen*
Fyndar böckerna: Ett enkelt hjärta av Flaubert, Ryska noveller av Smedmark samt En clowns åsikter av Böll. Dricker min första lättöl.

Osynliga små och omärkbara mönster

Inser mitt framtidssökande i deras bakåtsträvande ord. Hittar en oavslutad mening i mitt anteckningsblock, titel: Livsplanering: Söka lägenhet i ... Hittar ett lånekvitto med titeln: Sov du så diskar jag. Ber honom att ta ledigt den där måndagen. Hjälp mig hitta mig själv i en smutsig, mörk och tom lägenhet, tänker jag.

Ett sorts avsked det med

Idag fyller Alice två år. Och för två år sedan badade vi i Växjösjön, tog en cigg och en cider på en filt och satt där i en timme eller två. I år har jag inte ens gått runt sjön, det är som om jag tagit ett omedvetet avstånd. Och jag minns när jag flyttade hit och tyckte att det var det finaste promenadstråket jag någonsin sett. Jag måste sitta där en sista gång, om det så blir på egen hand.