I bokhyllan tycks de svenska arbetarförfattarna föra ett lågmält samtal med varandra

Bokmässan. Vertigo, serietorget och Martina Lowden. Tre goda ting. Och en palestinakasse åt Peter. Sedan den där vardagen igen. Anordna en teater i hörsalen, Gerda Antti och kokt kaffe, gratis åt alla. Spring i trapporna. En ledig förmiddag. Köpa ljung, sätta på balkongen, sedan sitta där tillsammans med Alice och njuta av sensommarhöstkylanvärmen. Och sedan eftermiddagspass med Nisse, som gallrar Åsa Moberg och Mårtensson till mig. Tar med mig hem. Lägger ihop dem med varandra. Låter dem bekanta sig med varandra.

Någonting fick oss att röra oss ihop

Fina fina tavlan. Familjen. Här är vi. Bokcirkelpremiär genomförd. Hallonte. Kvällsluft Och, tro att eller ej: Henning Mankell. Lyssnade på gubben i p4extra. Fattade tycke. Nu ligger han på sängen och väntar på mig.

Regn, sol och krokiga tår

Har läst hele helgen. Bokcirkelpremiär imorgon kl. 18.30 på stadsbibblan. Missa ej. Sedan har jag gjort höstens första (!) gryta + smidit planer, kreativa sådana. Nöjd. Mycket nöjd.

Om vår lilla värld

Lyssnar på 16 Horsepower, nygammal country. En sång om en som heter Lisa, som gör att jag tänker på Lisan, lillen. P och jag pratar ofta om er, systrar, ni är allt i hans värld, fast han säger det så sällan till er. Och vi har tittat på ett hus som P blev fullständigt kär i. En liten gul stuga vid en vik, på en liten halvö, Knipehall. Med goda grannar. Med allt som man kan tänka sig. Förutom värme. Kalla, tunna väggar som kanske inte klarar vi vintern. Klarar vi vintern då? Klarar vi kylan de kanske 3 hårda månaderna? Jag vet inte. Och det tar upp precis all vår tid. Vi nöter, vänder och vrider, bråkar, blir sams, allt för detta lilla hus. Men det kan nog bli bra, till sommarn, våren, när löken ska sättas. Utöver detta läser jag i den absurda och morbidt sorgliga boken, Brott, av Ferdinand von Schirach.

Om grannar

Grannen ovanför lyssnar på Karlavagnen. Jag trycker öronen mot takspringorna och hör Stina Wolters hesa röst. Grannen mittemot, som i vanliga fall enbart visar sig på balkongen för att känna på dagens väderiga vädervind, visade sig i bar överkropp, ogenerad och stolt, innan han släkte sitt nästan utbrunna stearinljus. Jag såg på Majken och hon såg på mig och vi tänkte tillsammans att det här är fan inte klokt.