Jag känner din kropp in i märgen

Vårkänslor. Barmark och tunna strumpbyxor. Köper garn i olika nyanser. En promenad till Fisktorget. Vi sitter på en bänk och ser svanar halka omkring på den tunna tunna isen. Och vi hoppas, hoppas att ett blått litet hus ska bli till salu så att vi kan bygga ett hönshus till våra 8-9 stycken bruna höns där och plantera lite hallonbuskage för katterna att smyga i. Så med andra ord är allt som vanligt. Nästan.

Trots mina kilon så är jag ganska späd, jag rusar runt och luktar alkohol

Vinylhysteri. Spela spela spela. Dansa lite med karln. Lånar, fyndar och köper dyrt. Lyssnar allra mest på Vissångarvisa. Världsbäst text. Och så mig själv tillsammans med Antikrundan. Imorgon är en ledig dag, den ska jag varsamt utnyttja på bästa sätt.

Hon var överallt och ingenstans, alltid där och alltid borta, ständigt närvarande och frånvarande på samma gång

Det töar. Tunga droppar faller på balkongen. Jag helgläser en tunn och bortglömd sak från magasinet: På dina murar av Helena Looft. Fem minuters halvdan bokrea, lyckligtvis har jag redan förhandsbeställt från adlibris. Majken fyller 4 år. Vi firar med kokt torsk, grädde och en semla. Jag behärskar numera dubbel mosstickning, har fått upp ny inspiration till broderimotiv och på fredag kommer Tina hit. Jag ser gärna vi att dricker oss redlösa och skriver pubertal poesi. Baskrarna ligger redan framme.

Om Nisse

Byter till mig Malte Persson på bokbytarbordet. Ser en film i ensamhet, nämligen Apflickorna. In i arbetsrummet, fullt av utgallrat, lappar med meningslösa uppmaningar och pärmar av strunt. Men en fin gardin och en påfågelfjäder finns även där. Samtalar med Nisse om film, litteratur, förströelser, författardrömmar och det där med att det är för kallt att resa till Köpenhamn så här års. Och till Stockholm är det ju samma sak. Att en får vänta tills april-maj så det går att sitta ute. För det är viktigt, tycker både han och jag, att inte stänga inne sig själv. Fast vad ska en göra i Stockholm? Säger han då. Nej jag ägnar mig åt en god bok. Så sammanfattar vi det i vårt lilla arbetsrum innan vi traskar hem till varsin kvart. Hej då så länge, säger han när han går.

Som förkroppsligades i rökpuffarna från hennes cigarett

Goda ting, då man tvingar sig att se ur ett gott perspektiv: favorittesorterna (dör tedöden så gott) och favorit-höst-skjortan full av noppor. Och varm-i-bröstet-känslan av en helgdag med Emmely. Hittar då dessutom en fotogenlampa i utmärkt storlek. Hem sedan. Låter katterna traska runt i snön på balkongen. De nyser. P och jag skrockar. Och sen är helgen förbi.

Vi sitter i våra verkligheter och våra sagor

Planerar jazzkonsert. Drar ut tyger ur förrådet. Det ska draperas och svängas kring. Vi tar en promenad efter jobbet. Kikar in i de rikas sekelskiftesvillor. Hem, letar proggskivor som ska låta i stil med Norrbottens Järn. P löser korsord. Han är så vacker när han gör det. Det säger jag till honom också.

Och så log hon mitt i det allvarsamma

Måndagen; bloggdagen. Sedan lite tårar, kattsmek och vårkänslor på samma gång. Lustigt det där. Med kropp och hjärta som reagerar på nästan ingenting. Och vissa dagar är en näst intill apatisk. Vandrar omkring i ett töcken. Gör saker halvfärdiga. Längtar efter ingenting alls. Och så byts allt ut, mot en förnimmelse av en doft. Men jag läser allt mer igen (tack vare Anneli Jordahl). Och jag tänker färdigställa. Och så småningom skriva brev. Sinnestillstånd: Track 4 - Björn Olsson.