Jag samlar listor på mellanstadieförälskelser, bryggsmekningar och vattenhål. Vi hjälps åt, sporadiskt. Står i en timme i kvarteret när jag numera bor och pratar otympligheter och i viss mån hemligheter om folk vi känner och inte känner. Hon vet mer än mig, jag gestikulerar och känner hur vinet hämmar min förmåga att tala, som vanligt, nästan precis som förr. Vi kramas lite, hon är spröd. Sen sover vi. Den natten håller han om mig utan att jag ens behöver be om det, armen gör sig hemmastadd runt min midja och jag viskar att jag kanske har blivit förgiftad av en kolakaka. Han säger att nej, det har du inte.
