Du skrattar visor, du sjunger skämt

En jul utan mormor. Katterna gnyr. Vi bor i den numera tomma lägenheten. Lever för kommande veckan. Då vi får komma till ro. Jag, min man, en dubbelsäng och ett kök där en radio kan brusa i fönstret. Ett tyg att klä om stolen med. Men jag kommer aldrig glömma kvällen då jag och min bästa vän satt vid köksbordet, halsade vin, lyssnade på Dire Straits och Up around the bend och gömde oss i talande granar

V & V

Det finns två personer som får min längtan tills jag återigen ser dem. Kanske blir det redan innan julafton, troligtvis efter julafton. En luktar som svaga cigariller och en doftar som en blandning av frisk luft, hud och ett gott tvättmedel. Egentligen skulle vi inte ge varandra något i år, på grund av tids- samt pengabrist. Men jag har två presenter ändå, som inte är mycket för världen. Men på något sätt blir det en julklapp i sig att de kommer hem. Så vi kan gå på våra gator, sitta i de välbekanta sofforna och pussla ihop våra liv med varandras, bara för en kväll eller förhoppningsvis fler.

Augustikväll

Här sitter vi på Pelikan. Det var visserligen ett tag sedan. Men jag vill minnas att det var en bra kväll. Vi såg en känd skivproducent i baren och vi visste att Plura ofta åt mat där. Vi drack dyr öl. Emmely hade en stor rosett i håret och luktade lagom stark parfym. Det är alla detaljer jag minns. Men det räcker.

Nu har jag förpackat min längtan

Är sjuk. Med katt vid sidan av plus en i fönstret. Kalla vintern i fönsterkarmarna. En man som handlar åt mig. En bästa vän på väg. Jag ska inte klaga. Jag samlar låtar till vårt bröllop. Men ser inga detaljer än, bara stora konturer. Tittar på Pettsons Tomtemaskinen, läser stundvis i en fin, ångestladdad ungdomsroman med temat bearbetning. Låter mig bearbetas.

Det är skönt när hon inte har några svar

Hej, jag tittar på Grotesco och saknar dig. Jag tänker att du säkert sitter några mil bort och ser exakt samma sak. Jag ler åt bångstyriga göteborgare, jag ler åt allt du säkert ler åt. Vi ler ihop. Jag känner det i hela kroppen. Du ringer mig inte. Telefonen har inte varit din vän, inte som muntligt verktyg. Du skriver. Jag pratar allt mer. Om nonsens. Jag måste prata. För att inte bli galen. Och ensam. Och jag vågar inte riktigt be dig ringa mig. Så jag väntar, på ett samtal, som säkert kommer snart.

Vintervärma och snöflingor i nacken.

Jag kanske skulle vara lite mer konkret i mina utsvävningar här på bloggen. Idag har jag till exempel läst en saga för några sjuåringar om en katt som skulle delta i en skönhetstävling. Jag har även suttit i möte för läsfrämjande. Mitt billås har fryst och till middag åt vi någon sorts räksallad. Imorgon ska P arbeta. Jag ska trycka på några punkter på hans rygg och göra allt för att lugna.

Omfång

Gör små anteckningar i tjugohundrelva. Men i märkbar blyerts. Det snöar utanför. Folk kommenterar det. Jag ska så småningom (idag/ikväll) köpa vit glögg. Slå in de första julklapparna. Vara ytterst välplanerad och lugn. Stryka fingrarna över hans skäggstrån och kapitulera i hans midja.

En hyllning

En av världens bästa saker en regnig dag med sönderhostat bröst och tungt huvud är Nanna Johansson. Tre fanzines gratis. En falukorv i ugnen. Att göra upp planer i blyerts. Och en jullista på spotify.

Om att vara borta en liten stund

P och jag, på väg genom nedre delen av landet. Genom ett regnigt skåne. Förbi vältrafikerade gator. Kaffe på Södervärn. Vin runt ett teakbord. Sjuttiotalssteg på dansgolvet. Och isen längs Möllevångstorget. Sedan hem igen, till trygga kullerstensgator och ett mjuk sorl. Till längtande katter och till omlindade ben i en sönderklöst soffa.

Gråsparven i bokhyllan

Ypperlig Vreeswijkfilm och avklippta lockar. Skåp i teak med glasdörrar att låsa in vackra och fula böcker. Biskvie med salt päronfyllning. Pinsamhet innanför fyra väggar och en spontan och liten vänskap. En glad liten pappa och en glad liten mormor. Frusen pannacotta och trötthetsblickar.

Dravel

Mormor febrar. Det är inte bra. Jag andas långsamt. Planerar inköp. Tillåter sport på tvn. Gatan blänker ikväll. Någon från andra sidan tittar på mig som tittar på den blänkande gatan. Till slut tittar jag på henne. Hon försvinner men jag kan se hennes figur dansa i taket. Hon dansar nog egentligen inte, tänker jag. Jag har en seriebok med Loranga, Masarin och Dartanjang. Dartanjang är bäst. Hans lilltå har gått i lås vilket innebär att han inte kan vifta med den mer. Och han har svallningar i knäet. Jag tänker att min son ska heta Dartanjang. Dartanjang Martingren.

Utsikter

En lägenhet på Skomakaregatan 16B. Packar ner mitt liv igen. Trägolv i alla rum. En stor ek framför fönstret. Och det är vårt. Köper mitt livs första dubbelsäng. Firar med creme brulee och cappuccino med gratis påföljning. Utanför regnar det. Men i mitt hjärta låter det så här.

Gömd i päls

De där händerna, är så avlägsna ikväll, så otroligt långt borta. Katterna sover bort kvällen precis som jag. Alice i mitt knäveck, majken om min hals. Tomheten är ändock uppenbar. Men jag måste medge att saknaden är nödvändig och tämligen vacker. Jag tycker om att skriva om ensamheter.

Write about love

Inväntar besök, från annan stad, annan gata. Hackar nötter och strör över fruktsalladen. Ser lyckan i ett nytt album att låta gå runt runt runt. Regniga nätter och lagade element. Jag parkerar bilen precis utanför. Mera filmer, mindre tv. Och jag har slutat drömma om nätterna.

Flagor och annat som lossnar

Tillbaka till rötterna. Mormor inser faktum i samma stund som hon glömmer bort det. Nu måste vi hitta henne ett nytt hem och pyssla om hennes hjärta. Och ta bort den där rädslan. Jag skulle behöva komma bort, från allt det här nu. Till ett annat land. Bara känna luften och få ett nytt samband. Det börjar bli besvärligt att gömma sig.

Unmasking your fears

Just nu, femton hjärtslag och Howl med Junip.

Om verkligheten och om fantasin i mitt huvud

Jag lyssnar på falling leaves med pocketbook. Besöker en besynnerlig herre i en liten affär på pantarholmen, han förföljer mig och verkar ha en festisch för teak. Jag gillar också teak, mer och mer för var dag som går, men det säger jag inte till honom. Jag säger ingenting. Peter hittar en billig lp-spelare som vi inte köper. Alice börjar bli len i pälsen och vi söker en stuga med tomt som vätter mot havet.

Betraktelser

Jag bokpratar om en hund som heter Kjelle, som ska börja på dagis, någon skrattar för Kjelles kompis har glasögon. Jag får en vink från min bästa kille. Han vill ha läskiga böcker. Jag rotar och anstränger mig lite extra. Dricker ovanligt mycket kaffe. Sätter mig i solen och ser på barnen som spelar bandy klockan elva en fredag. Jag kommer hem, ger P en bok med Carver. Vi planerar en händelselös lördag.

Summa sumaro

Lämnar in fotorullen. Alltid samma man. Nästan alltid samma gensvar. Samma förtret. Och jag lämnar ett leende i dörröppningen. Vi tar en annan väg hem. Letar efter de slitna husen vid konstapelgatan, misslyckas att hitta dem. Jag har börjat lyssna mer på radio. Mindre på folk omkring.

Träda in

Jag klättrar upp i din kropp och längtar i din fingertopp. Din glömska är påtaglig, jag raderar den. Går in i minnesväven, lägger mig bredvid dina tankar och strycker dem ur tiden. Sällsamheten sätter sina spår i allt levande. Till och med den mest frusna bröstkorg.

Höstglöd och lördagen den andra oktober

Lyssnar igenom junips nya skiva. Tänker mig en tidning, en trisslott och någon dricka som hon tycker om. Planerar, packar ner, längtar till hennes trötta ögon och mjuka tunna hår. Åkte genom Pantarholmen, förbi Marieberg och vidare till blomsteraffären, ingen pelargon, men garderobsväxter och höstglöd. En rådjurstavla för 3 kronor. Opersonliga skor och en flaska starkt rosévin i kylen. Det sista av sommaren innan oktoberkylan tar vid.

Äppelkinder och rynkad hud

Och så blir allt sådär svårt. Och elva mil bort när allt jag vill är att krypa upp bakom hennes späda lilla kropp och krama om henne så benknotorna knakar. Hon som egenligen varit som en mamma, som en beskyddare och bästa vän.

Där leni är ett sockerhjärta

Majken drömmer. Peter bevakar valet. Jag skriver, läser, tänder ljus, känner höstvinden tränga in genom fönstret. Såg precis en glimt av Uje på tvn, inväntar hans kloka vänsterord. Och imorgon ska jag skapa ett sagorum.

Lyckan kommer

Skanderar och romantiserar, natten går utanför. Regn på en takpanna. Muttrar. Du har börjat göra dig hemmastadd. Dina strumpor hänger på mitt element. Som visserligen inte är varmt. Jag betalar min fackavgift. Spelar Nationalteatern i bilen. Och röstar rödgrönt.

Betre with the night

Söndagar. Det är våra dagar. Det är dagar då vi sitter i soffan, dricker kaffe, dricker te, du kanske dricker din ananassaft och jag äter mina limeklyftor, vem-vet-mest-maraton, medioker kvällsmat och kyssar intill näsvingen. Idag är du 80 mil bort och det känns i varenda litet skrymsle i mitt septemberhjärta. Jag får liksom ingenting gjort utan din närvaro.

Jag väntade på dig

Den missanpassade. I drömmen är du precis som förut. Du missförstår mig aldrig. Du skrattar alltid, jag får prata till punkt. Jag får vara något som liknar en person.

Om den blåa porslinskatten

Då ska vi se. 50 kronorskameror, med läderväska till. Asfaltsblommor. Höstlövsromantiken och en ny byrå i hallen. Med ett ständigt brinnande stearinljus. Kärleksslarv, kalla element, söderport och en ros i jackfickan. Sambodrömmar, äppelte och strykjärnsveck. Första dagen i september, andra dagen och följande dagar. En led sam het. En veck o lust. En nedlagd fabrik. Ett val och din mjuka tunga.

Lördagsnätter

Jag samlar listor på mellanstadieförälskelser, bryggsmekningar och vattenhål. Vi hjälps åt, sporadiskt. Står i en timme i kvarteret när jag numera bor och pratar otympligheter och i viss mån hemligheter om folk vi känner och inte känner. Hon vet mer än mig, jag gestikulerar och känner hur vinet hämmar min förmåga att tala, som vanligt, nästan precis som förr. Vi kramas lite, hon är spröd. Sen sover vi. Den natten håller han om mig utan att jag ens behöver be om det, armen gör sig hemmastadd runt min midja och jag viskar att jag kanske har blivit förgiftad av en kolakaka. Han säger att nej, det har du inte.

Mångt och mycket

Vi pratar aldrig om det mer. Men du la små ledtrådar i luften och lät mig ana samma känsla som för ett två tre år sedan. Någon måste ta hand om dig nu. Den natten hade till och med jag smuts under naglarna.

Du kan får förbruka mig igen

"Och jag förblir den avvikande. Hon som inte pratar då hon får komma till tals. Hon som mumlar in i öron som inte lyssnar."

"Små små panikångestattackar. Sammandrag. Du förstår ingenting. Genom lur. Jag vill på något sätt göra dig illa. Orsaka en liten skada. Jag hoppas på helgen."

"Jag vet vad du tycker. Men jag är en av alla dem som borde vara glad men bara inte kan hjälpa ledsamheten."

Tömning på utkast i mobilen.

Tjugo minuter

Hej dagboken. Snart kommer min bästa vän. Vi ska titta på filmer, älta gammalt skrot, dricka öl, vin, hallonsoda åka på båttur och bara älska varandra till döds lite grann.

Hon inser sin minimala längtan efter något större eller mindre. Hon säger att hon numera lever i nuet och talar till viss del sanning.

Fan också

Där står hon. Och luktar med all säkerhet varm hårbotten och vanilj. Hon kunde varit hos mig ikväll. Men jag glömde bort smset i all min självömkan. Fan, Tina, ligger på min säng och tänker på dig. Har popparprickigt överkast och 15 kalla öl i kylen. Har visserligen en seg uppkoppling men jag tror att webcam roulette hade fungerat ändå. Jag har kött i frysen och ett ynkligt litet hjärta. Men nu är du hos punkaren. Och inte hos mig. Fan.

Jag tog upp ett munspel ur min tomma slitna ficka

Jag har köpt mig en blå galonjacka. Och tittar på allsång på skansen för första gången i sommar. Lalla Hansson spelar 'Anna och mej', och ingen vet säkert vem Lalla Hansson är men jag och arne brukar spela den i källaren om vintrarna, så det värmer lite i hjärtat att höra den. Och imorgon tar jag kraken med mig till emmaboda, lämnar katterna hos en blåmärksmormor. Och jag är lite rädd, för det känns redan nu vemodigt, att dessa dagarna som jag längtat till hela sommaren snart är slut. Låt dem inte flyga förbi.

Idag kallades jag för bibliotekarie

Insikten om att jag aldrig kommer bli den som tar mina barn till biblioteket en regnig lördag. Och att jag aldrig kan ströva omkring längs hyllor av böcker utan att koppla det till min arbetsplats. Jag inser detta då jag skyltar "Jag ser mig själv i en stulen spegel" av Maria Küchen och "Du & du % du" av Per Nilsson.

Om fem dagar

Snart är vi där igen. Fast på en annan äng. Men med samma alkoholhalt i blodet och glädjerus i bröstet. Just nu kan denna längtan inte riktigt mäta sig med något annat.

Om framtiden, drömmar, vänskapsband och glädjehopp i hjärtat

"En gång varannan månad kommer du och P och hälsar på med er lilla dotter som har mörkt hår och mörka ögon och fräknar. Våra barn blir också bästa vänner. Till slut flyttar vi till götet och blir grannar. Nära havet. Tar promenader i den friska luften på hösten, kanske firar vi lite jul på vintern. När det blir vår har vi picnic med gubbarna och barnen och alla djur. På sommaren går vi ner till havet som ligger 5 minuter bort och luktar salt hela dagen."

Vi låter det vara osagt

Majken och Alice jagar flugor i lägenheten. Vi bestämmer oss för att två barn blir bra, så småningom. Och badar mest hela tiden, fast i olika vikar, och snart ute på kobbar och öar. Äter körsbär intill kajen. Veckosaknaden. Klibbiga nätter. Och längtan till emmaboda, min semster och flykt.

But that was yesterday

Känner någon slags övergivenhet i mitt bröst. Men jag lever ju, och frodas, i stilla takt. Inser att halva sommaren är över och tänker att augusti måste bli dubbelt så mycket bättre som juni och juli. Lyssnar på den här låten om och om igen och försöker stilla tonårsnerverna.

Ambivalens

Jag tillverkar en progglista. Slänger alla andra, nästan. Låter de gå, instrumentalt i bakgrunden. Utanför vimlar folk förbi. Det sipprar in cigarettrök genom fönstret. Alice ligger på fönsterbrädan och ler. Ensamheten sitter i väggarna. Så fort han lämnat mig kommer den på nytt. Men jag fick le en stund idag, morgonkyss och glass innan kvällspass på solig balkong med visserligen surt kaffe. Och Majdi plastade in en bok medan jag tittade på. Bra och lätträknade små stunder.