Här vill jag bo. Det här upptar all min tankeverksamhet. Förutom det har jag varit i Halmstad, sett ett modernt stadsbibliotek, en liten fyr och deltagit i vetenskaplig bankett. Vi återvänder till Växjö. Inget har väl egentligen förändrats. Det till och med regnar när vi kör hemåt. Vi kör förbi Holken och alla insjöar, röda Tingsryds-stugor och små bondgårdar och det smattrar hela tiden. P värmer mina händer. Vi kör vilse på en grusväg, två kalvar som nyss blivit utsläppta vinkar ivrigt till oss med lurviga öron. Vi missade kosläppet, men det är inte hela världen. En vacker dag släpper vi ut våra egna och den tanken räcker långt.

Mina odlingar. De tar sig. Omsorgsfullt sköter jag dem. Drar in potäterna om nätterna för att slippa frosten. Oroar mig när det plötsligt haglar mitt på dagen. Aprilväder säger de då. I lördags var jag på kalas. Satt bredvid en riksdagsman, en moderat som just nu läste Margret Thatchers biografi - och tyckte det var det bästa han läst. Vi släpper det där, sa jag. Imorgon far jag till Halmstad. En konferens dit vanligtvis chefer brukar få åka. Men i år får jag följa med. Jag tar med mig Strindberg, pjäsen "Par om par" och "I havsbandet". Jag packar en kjol för vetenskaplig och litterär bankett.

Påsken. Höga Kusten-öl, en liten bygata där gubben på cykel hejar ivrigt, snålblåst, rödvin och abstrakta tygtryck. Vi lämnar Karlskrona för att sedan återvända och slutligen lämna det igen. Vi far runt, som två hemlösa, längs med kuststräckan där man stundtals ser havet. Då blir jag hypnotiserad och måste se mer, trots att havet piskar mig i ansiktet varje dag. Hetsläser inför bokcirkeln och har vill säga ingen framförhållning alls. Hittar ett billigt boende, med sina för- och nackdelar, skavanker och en enorm lada med "en förutsättning för viss djurhållning". Får ett litet, litet Eiffeltorn som jag sätter på mitt skrivbord. Även där känner jag glädje.