Jag bränner axlarna i soldis. Säljer Slas, Jansson och Lessing till förtret. Lyssnar på "Att angöra en brygga" och det doftar tång i hela staden. Jag badar, två gånger om. I åska och solsken. Det är varmt och jag greppar efter de små snäckskalen precis som förra året, suger halvet ur mina hårtoppar. Jag binder kransar. Vi halvspringer in till en blueskonsert och köper sur öl, vi njuter. Jag kysser hans numera skägglösa ansikte, vi letar lönnlöv, går hem. Imorgon får jag gripa tag i hennes liv och jag tänker inte släppa taget.

I förklädnad

Jag sysselsätter mig med ojämn stickning. River upp av ren ilska, börjar om. Spenderar kvällarna med att inte se på fotboll-em utan istället dricka opp vinskvättar, dansa och hutta likör. Funderar på valet av sommarläsning. Läser några sidor i Monika Fagerholms Havet och smakar på varje ord, fantastisk läsning i ett visserligen onyktert tillstånd. Bestämmer att jag firar midsommar med min moster. Köper en dyr klänning som ser ut som en överblommad blomsteräng, den spänner lite över bysten och det ger jag fan i.

Kyss mig tills kaffet blir kallt

I förra veckan åkte I och jag ut till skogen. Röda torp, öde trädgårdar, uråldriga bokskogar, oändliga grusvägar, övergiven lättöl, myggbett och sedan tre insjöar. Vi kan inte riktigt enas om någonting, men det gör absolut ingenting. Vi pendlar mellan uppgivenhet och sporadisk lycka. Vi flyr men kommer aldrig riktigt undan. Och jag tycker om henne så förbaskat mycket. Utan henne skulle nog tillvaron vara ganska omöjlig.

Luossas ljunghed surrar yr av vind och vilda bin

Smultronen blommar, klättrar och bäras. Vi äter sparris varje dag. Jag hittar en sekretär som jag köper och tänker att jag ska ha i huset. Sen blev det inget hus. Rör som läcker och farliga elledningar går före ängar och grusvägar, tyvärr. Vi sörjer. Går långa ljumma promenader, lindas in i syrenbuskarna, tåras i jasminen. Läser Dan Andersson och tänker på min sköra moster. Nu kan det gott regna i några dagar. Jag vill ligga inne, läsa min otroligt vackra bok, ha tvn avstängd och katten på magen.

Kvällen drömmer blekröd kring tigande dikesren.

Povel Ramel och cykeldäck i köket. Nässlor vid Ekholmsbron som vi ju borde ta tillvara på. Läste om Älskaren, blev förvirrad och omkullkastad. Nu läser jag Murnanes Korntäppa om galoppbanor och litterära misslyckanden. Gör hallon- och rabarbervinäger och blir yr av tanken på husköp, budgetberäkningar och en visning som bara måste bli bra. Jag håller honom i nacken, han i min fot. Vi måste bli två igen.

Lämna världen i full gång, som mitt i en följetång

Allt går förvånansvärt bra. Lyckan gick men nu är den åter här. Det doftar regn från björken och P spelar barnvisor på gitarren. En jazzig vinyl och valnötsbröd. Friheten att få läsa vad jag vill och i den takt det tar. Husvisning, och ja, vi är från trakten. En äng, en grusväg och ett uthus. Jag kräver inte mer. Lyckosystrar och lediga fredagar.

Hennes händer kom inte genom nattklubbsmörker, de kom genom en nyponroshäck, upprivna på handflatorna, med jord under de avskavda naglarna, hennes blick genom bladverket.

Vek undan, för att försiktigt återvända. Fördriver tiden. Det doftar tjära i precis hela stan. Inte bara vid bryggorna. Vi sträcker ut våra nävar mot okända ting och varelser. Håller om, håller av. Och så dina kaffekyssar. Skånerost i hela gommen. Små eldar och spegelblankt vatten. En blodröd sol och en utebliven demonstration. Usla filmer, små magnifika seriemästerverk. Fredrik Lindström i överflöd, repriser och direktsändning. Och mitt i allt finns Amanda Svensson med sin fantastiska novellix.

Här vill jag bo. Det här upptar all min tankeverksamhet. Förutom det har jag varit i Halmstad, sett ett modernt stadsbibliotek, en liten fyr och deltagit i vetenskaplig bankett. Vi återvänder till Växjö. Inget har väl egentligen förändrats. Det till och med regnar när vi kör hemåt. Vi kör förbi Holken och alla insjöar, röda Tingsryds-stugor och små bondgårdar och det smattrar hela tiden. P värmer mina händer. Vi kör vilse på en grusväg, två kalvar som nyss blivit utsläppta vinkar ivrigt till oss med lurviga öron. Vi missade kosläppet, men det är inte hela världen. En vacker dag släpper vi ut våra egna och den tanken räcker långt.

Mina odlingar. De tar sig. Omsorgsfullt sköter jag dem. Drar in potäterna om nätterna för att slippa frosten. Oroar mig när det plötsligt haglar mitt på dagen. Aprilväder säger de då. I lördags var jag på kalas. Satt bredvid en riksdagsman, en moderat som just nu läste Margret Thatchers biografi - och tyckte det var det bästa han läst. Vi släpper det där, sa jag. Imorgon far jag till Halmstad. En konferens dit vanligtvis chefer brukar få åka. Men i år får jag följa med. Jag tar med mig Strindberg, pjäsen "Par om par" och "I havsbandet". Jag packar en kjol för vetenskaplig och litterär bankett.

Påsken. Höga Kusten-öl, en liten bygata där gubben på cykel hejar ivrigt, snålblåst, rödvin och abstrakta tygtryck. Vi lämnar Karlskrona för att sedan återvända och slutligen lämna det igen. Vi far runt, som två hemlösa, längs med kuststräckan där man stundtals ser havet. Då blir jag hypnotiserad och måste se mer, trots att havet piskar mig i ansiktet varje dag. Hetsläser inför bokcirkeln och har vill säga ingen framförhållning alls. Hittar ett billigt boende, med sina för- och nackdelar, skavanker och en enorm lada med "en förutsättning för viss djurhållning". Får ett litet, litet Eiffeltorn som jag sätter på mitt skrivbord. Även där känner jag glädje.

Koltrasterna kvittrade och smackade belåtet med näbbarna

Planterar en potat i en hink, innan jag förgrott den, lever farligt vill säga. Letar ihärdigt efter fler odlingstips. Äggkartonger och tidningspapper. Tycker kanske att förkultivering kan vara något av det vackraste ordet just nu. Får nys om Stockholm music and arts. Tänker att jag bör åka dit, trots mitt Stockholmshat. Bearbetar sedan lyriken. Börjar läsa Havsmannen och får magont, främst av kattmordet. Peter är mjölig nästan jämt. Ger mig bagarkyssar. Jag tackar och tar emot. Låter min gammelmoster Lilly få en tanke, minns doften av hennes hem, söndagsmiddagarna, Domus och hur det fräste ur hennes mun då hon entusiastiskt talade om något.

Ibland kan jag höra benen i mitt skelett knarra under tyngden från alla liv jag inte lever

Jag läser världens bästa bok. (Varför har jag inte läst den tidigare? Dumdristighet.) Vi promenerar till Pantarholmen och vidare, handlar gröna glasskålar, teakfat formade som äppelhjärtannågonting och skjortor som vanligt. Kaffe och morotsmuffins. Torr kolakaka. Du är fin, precis hela tiden. Och luktar gott. Sedan det där rufsiga håret, med en frisyr i stil med Ringo. Vi stannar upp och pussas hela tiden. Och håller händer, tills det blir för svettigt. Fåglarna fångar småfisk. Vi stannar till på bolaget, handlar pilsner och sött vin. Jag läser mig småfull på balkongen. Och nu sitter vi här och spelar ett geni-spel från 80-talet. Bättre än något annat.

Och när man då sa: "GÅ HEM, RAFFE!" så gjorde han det, om och om igen, på ett ytterst älskvärt sätt.

Imorgon : ledighet, fredagskorsordet, nytryck, blommor på torget, promenader på bryggor och förhoppningsvis någon pilsner eller två mot kvällningen. Jag läser Barbro Lindgrens Ingenting hände, två gånger som enkom ger mig mersmak efter dokumentären. Det är små ledsamheter i vardagen, men mest nyutsprungna knoppar och hönor som sprätter upp fröna i rabatten.

Åkej, jag är misslyckad

New Order - Age of consent

Jimmy Oliver - The Sneak

The War On Drugs - Baby Missiles

Annika Norlin - Åkej

-

Barbro.

-

Utan någon som helst ordning. Hemmagjort vin på slånbär, rostat-ris-saké. Vaniljhud mot yvigt skägg. Författardrömmar. Cigariller från Gran Canaria och ett bröst som nästan exploderar, men bara nästan. Fyra böcker i väskan, öronmärkta sidor och en flaska vodka. Hela du som en historia jag vill höra om och om igen. Du är den enda jag kan tänka mig gå på repeat.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Tv-kväll, Dialektmysteriet, Kobra och Babelpremiär. Vi dricker rödtjut framför tvn, med ganska gott samvete. Har nålat upp jeans, klänningar och lappat slitna fickor, men så blir det inget mer. Det läggs på hög. Ofärdiga handarbeten. Bilder som borde sättas in i pärmar och möjligen tematiseras. Jag orkar fan inte. Dricker rödtjut, glor på tv, hånglar. Tills dess kan ni beskåda mitt senaste verk: lampskärmen. Mycket nöjd. Och en återblick från kvällen då jag, P och I invigde lp-spelaren med att spela larviga kassettbandsinspelningar.

Är man fri, så är man fri och inget mer med det

En blå vårkappa, som en säck. Plocksallad, sockerärtor och piplök. Och väntan på att mandelpotatisen ska få rötter i förrådet. Vårivern kom och infinner sig mer och mer för var dag, trots mina tvivel. Det går inte att värja sig. P och jag inleder våra framtida balkongdagar tillsammans med korsorden och kaffet som kallnar alldeles för fort. Skuggprofilen som liknar Camus som jag läser parallellt med Saeterbakken, vilket fungerar utmärkt. Likgiltigheten möter den råa och egocentriska kommissarien Wold. Och små, små explosioner sker, i mitt huvud.

När ingen talar maktspråk – då finns det hopp

Idag är det internationella kvinnodagen. En dag som egentligen inte borde finnas, etcetera. Jag är förbannad. Har Kerstin Thorvall på skribordet. Skyltar Ellen Key, Bevvan, Ottar, Stenberg och alla de andra. Kikar lite i Stina Wirséns fantastiska Jag. Dessutom låg, låg koncentrationsnivå. Skål kvinns!

Jag fick vara någon som liknar en person

Jag tog med mig mamma på tur, till Österlen. Letade febrilt efter Baskemölla ekoby utan resultat. Fann istället kala och ansade äppelträd i Kivik. Brösarps backar. En bondgård som jag vill leva på. Vi bodde på hotell, samspråkandes i en jacuzzi, äta kolja, dricka Kniz. Bildbevis kommer, den lille blå är inte framkallad ännu. Sedan den där nyuppkomna facinationen för Nordkorea. Läser allt och ryser. Letar gruppresor. Väger mot Transibiriska. Och ett jättefint uppslag om Birgitta Stenberg i dagens DN som gör mig lycklig. Vackra tanta. Längtar tills dokumentärens premiär.

En gång ägde vi hela jorden

Den omtumlande helgen. Tina, jag, Fritiof och Carmencita. Fotosessioner med Gunnar Blåböcker. Ut på tomma gator, öl, samtal med ovana och konventionella ungkarlar. Lördag. Jag tar stora kliv genom din lägenhet. Glassplitter, uselt band men goda drinkar och Devos Whip it. Och söndagsfrukosten, tramset, solstunden på din balkong och att sen få färdas långsamt hem. Att det finns så många öppna och orörda fält längs den gamla E22:an hade jag förträngt. P och jag ser på varandra i samförstånd.

Jag känner din kropp in i märgen

Vårkänslor. Barmark och tunna strumpbyxor. Köper garn i olika nyanser. En promenad till Fisktorget. Vi sitter på en bänk och ser svanar halka omkring på den tunna tunna isen. Och vi hoppas, hoppas att ett blått litet hus ska bli till salu så att vi kan bygga ett hönshus till våra 8-9 stycken bruna höns där och plantera lite hallonbuskage för katterna att smyga i. Så med andra ord är allt som vanligt. Nästan.

Trots mina kilon så är jag ganska späd, jag rusar runt och luktar alkohol

Vinylhysteri. Spela spela spela. Dansa lite med karln. Lånar, fyndar och köper dyrt. Lyssnar allra mest på Vissångarvisa. Världsbäst text. Och så mig själv tillsammans med Antikrundan. Imorgon är en ledig dag, den ska jag varsamt utnyttja på bästa sätt.

Hon var överallt och ingenstans, alltid där och alltid borta, ständigt närvarande och frånvarande på samma gång

Det töar. Tunga droppar faller på balkongen. Jag helgläser en tunn och bortglömd sak från magasinet: På dina murar av Helena Looft. Fem minuters halvdan bokrea, lyckligtvis har jag redan förhandsbeställt från adlibris. Majken fyller 4 år. Vi firar med kokt torsk, grädde och en semla. Jag behärskar numera dubbel mosstickning, har fått upp ny inspiration till broderimotiv och på fredag kommer Tina hit. Jag ser gärna vi att dricker oss redlösa och skriver pubertal poesi. Baskrarna ligger redan framme.

Om Nisse

Byter till mig Malte Persson på bokbytarbordet. Ser en film i ensamhet, nämligen Apflickorna. In i arbetsrummet, fullt av utgallrat, lappar med meningslösa uppmaningar och pärmar av strunt. Men en fin gardin och en påfågelfjäder finns även där. Samtalar med Nisse om film, litteratur, förströelser, författardrömmar och det där med att det är för kallt att resa till Köpenhamn så här års. Och till Stockholm är det ju samma sak. Att en får vänta tills april-maj så det går att sitta ute. För det är viktigt, tycker både han och jag, att inte stänga inne sig själv. Fast vad ska en göra i Stockholm? Säger han då. Nej jag ägnar mig åt en god bok. Så sammanfattar vi det i vårt lilla arbetsrum innan vi traskar hem till varsin kvart. Hej då så länge, säger han när han går.

Som förkroppsligades i rökpuffarna från hennes cigarett

Goda ting, då man tvingar sig att se ur ett gott perspektiv: favorittesorterna (dör tedöden så gott) och favorit-höst-skjortan full av noppor. Och varm-i-bröstet-känslan av en helgdag med Emmely. Hittar då dessutom en fotogenlampa i utmärkt storlek. Hem sedan. Låter katterna traska runt i snön på balkongen. De nyser. P och jag skrockar. Och sen är helgen förbi.

Vi sitter i våra verkligheter och våra sagor

Planerar jazzkonsert. Drar ut tyger ur förrådet. Det ska draperas och svängas kring. Vi tar en promenad efter jobbet. Kikar in i de rikas sekelskiftesvillor. Hem, letar proggskivor som ska låta i stil med Norrbottens Järn. P löser korsord. Han är så vacker när han gör det. Det säger jag till honom också.

Och så log hon mitt i det allvarsamma

Måndagen; bloggdagen. Sedan lite tårar, kattsmek och vårkänslor på samma gång. Lustigt det där. Med kropp och hjärta som reagerar på nästan ingenting. Och vissa dagar är en näst intill apatisk. Vandrar omkring i ett töcken. Gör saker halvfärdiga. Längtar efter ingenting alls. Och så byts allt ut, mot en förnimmelse av en doft. Men jag läser allt mer igen (tack vare Anneli Jordahl). Och jag tänker färdigställa. Och så småningom skriva brev. Sinnestillstånd: Track 4 - Björn Olsson.

Hon hällde upp ett litet glas med punsch och knäckte några valnötter

Tillfreds, över att få sitta till bords, med foten över din och läsa söndagsdn, äta rostmackor från ugnen och dricka ditt morgonkaffe. Och så Majken förstås, och så Alice, som svassar och spinner och till och med pratar med mig. Äntligen, igen. I en veckas tid har jag varit i Spanien, druckit honungsrom, bränt hud, klappat vilda katter och badat i Atlanten. Ett sorts avbrott. För det har ju varit så mycket nu, med allt. Med stressad vardag och samtal som leder till osämja och sedan den brutala saknaden. Det är förstås mormor, som jag drömmer om ofta nu. Jag vaknar varje morgon med känslan av henne i mitt bröst. Och jag vill tro att hon bara slagit sig till ro i mig, att det är därför jag är så tung. Så öppnar jag försiktigt syskrinsasken där hon förvarat alla sina sparade knappar och drar in den tunga och matta doften. Och du lägger din hand på mig. Vi valsar kring till vår nya lp-spelare. Livet känns lätt fast samtidigt så förjordat tungt.