K och saknaden

Fragment

vardagsmonologen längtar sig vidare
och jag fuktar underläppen
för att få möta
fragment av gammal lycka
du drar av mig klänningstyger
fastnar med fingrar i knapphål
och jag hoppas att hudbitar
följer med
den kroppsliga misären
vi försvinner in i varandras minnen
ännu en gång
jag väljer att låta mina läppar
tvingas tala till dig
och kuken stelar av skräck
eller somnar av tristess
i den här ödelagda sängen
där nytvättade lakan talar
städad romantik
där något förljuget finns i tavelramar
och hemligheten i byrålådan
ett försök till en iakttagelse
en pappersbit från gårdagen
något som aldrig blir ditt

Någon gång måste du bli själv

Kravlös

Jag tog en affisch men jag har inga nålar att sätta upp den med. Jag har glömt att vattna blommorna. Jag ser hur de vissnar. Jag klappar Majken, hon skriker, hennes kropp är stel. När jag håller henne sliter hos sig ifrån mig. Det blåser in kalluft från elementen. Jag tänker att elementet borde värma mig, denna depraverade kvinna i väst och kjol. Dessa klassiska menstrationstårar. Och Hemingway är kortfattad. Han använder sig av isbergsteknik. När jag kommer hem från omvärld, skola, vän, blottar jag min isbergsbotten. Då ingen ser. Och mormor frågade när jag kommer hem. Hon snyftade tyst. Vi kom fram till att det var långt till påsk. Att trots tiden tycks flyga förbi är det evigheter tills vi ses. Till hennes benknotor möter mina. Tills äppelkind, kaffeandedräkt, korsordsfinger flätas kring mitt. Ikväll spelar Hello Saferide på palladium, om jag hade haft råd, ork hade jag gått dit. Jag spelar min tillfälliga favoritlåt med henne istället. Det får räcka.

Jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt

Jag drar ner persiennerna. Solen sticker mig i ögonen. Jag lyssnar på glasdockstoner. Melissa, Feist, Lisa, Lars, Ulf, Annika. Jag klipper kattgräset jämnt. Tänder en rökelse som slocknar. Sneglar mot mobil. Går promenader och låter ipoden dö i kylan. Dricker te till värmen i kroppen nästan exploderar. I blodomlopp. Februari har aldrig varit min månad. Jag är som mest svag vintervårveckodag. Utan någon egentlig trygghet. Utan någon egentlig förhoppning. Och jag sa, en dag står vi över februari du och jag. Som jag sa. Så måste det vara.

Natten blundar

Ta aldrig någonting för givet

'Och i natt vill hon falla fritt,
vi tar en runda till, och jag bjuder'

Blue monday

Jag har frustrerad. Jag har en smula ångest. Jag vill söka sommarjobb, men vägrar. Jag vill byta ringsignal med datorn vägrar hitta mobilen. Jag vill lyssna på bra electromusik men hittar ingen på spotify, det slutar med att jag lyssnar på Hola Bandolaband eller annan mysig progg. Jag vill att det ska bli vår men det är inte så himla lätt. Och som det ser ut nu kommer min sommar bestå av sommarkurser, eftersom jag då:

• Slipper jobba (med äldre, yngre, eller annat pack som inte förstår varför det finns en utbildning för att bli bibliotekarie)
• Får pengar (närmare bestämt 7000 kronor, ca)
• Breddar min kompetens!!!!!!!!!!!!!!!!111
• Och kan gå på diverse festivaler och evenemang utan att behöva krångla med arbetsgivare och annat löst folk.

Just nu står valen mellan den här eminenta eller den här förtjusande kursen.
Nu återstår Franz Kafka i form av en ljudbok, frågan är om jag är en lyssnare.

Februarisoundtrack

Edith

"Dagen svalnar mot kvällen...
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan...
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en enda natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

Du kastade din kärleks röda ros
i mitt vita sköte -
jag håller fast i mina heta händer
din kärleks röda ros som vissnar snart...
O du härskare med kalla ögon,
jag tar emot den krona du räcker mig,
som böjer ned mitt huvud mot mitt hjärta...

Jag såg min herre för första gången idag,
darrande kände jag genast igen honom.
Nu känner jag ren hans tunga hand på min lätta arm...
Var är mitt klingande jungfruskratt,
min kvinnofrihet med högburet huvud?
Nu känner jag ren hans fasta grepp om min skälvande kropp,
nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra, sköra drömmar.

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken."