Majken sitter i soffan, klarvaken och tittar efter mig. Jag sitter och gäspar. Trött redan vid 22 som en annan knegande 50+are. Och alla tända stearinljus har värmt upp lägenheten till 28 grader. Det blir en svettig natt med andra ord. Med en skrikande katt och en snarkande man. Och bilarna dånar förbi här, ständigt. Och majken och jag tittar på varandra och tänker, hur orkar man.
Själv så eximinerade jag idag, det gick bra, trots att mina ben skakade och min unga ålder som alltid ska ställa till det. Tydligen. Men nu är det natt och åldern spelar inte längre någon roll. Eller ensamheten.
Majken äter inte torrfoder än, men det löser sig. Det gör det alltid. Oavsett vart man tar vägen eller hur man behandlar varandra. Oavsett om Växjö slocknar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar