Ibland vet jag inte om jag ler eller inte. Men jag är lycklig, lovar. Räknar till ledighetsdagarna, kompfredagarna och till hösten. Då jag ska börja mitt första riktiga jobb. Bli min egen. Få en plats. En roll. På söndag åker mamma och jag ut på udden, tittar på röda huset med vita knutarna, en egen brygga, skranglig men egen. Och plankgolvet. På en udde. Där kan man bo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar