Du skrattar visor, du sjunger skämt

En jul utan mormor. Katterna gnyr. Vi bor i den numera tomma lägenheten. Lever för kommande veckan. Då vi får komma till ro. Jag, min man, en dubbelsäng och ett kök där en radio kan brusa i fönstret. Ett tyg att klä om stolen med. Men jag kommer aldrig glömma kvällen då jag och min bästa vän satt vid köksbordet, halsade vin, lyssnade på Dire Straits och Up around the bend och gömde oss i talande granar

V & V

Det finns två personer som får min längtan tills jag återigen ser dem. Kanske blir det redan innan julafton, troligtvis efter julafton. En luktar som svaga cigariller och en doftar som en blandning av frisk luft, hud och ett gott tvättmedel. Egentligen skulle vi inte ge varandra något i år, på grund av tids- samt pengabrist. Men jag har två presenter ändå, som inte är mycket för världen. Men på något sätt blir det en julklapp i sig att de kommer hem. Så vi kan gå på våra gator, sitta i de välbekanta sofforna och pussla ihop våra liv med varandras, bara för en kväll eller förhoppningsvis fler.

Augustikväll

Här sitter vi på Pelikan. Det var visserligen ett tag sedan. Men jag vill minnas att det var en bra kväll. Vi såg en känd skivproducent i baren och vi visste att Plura ofta åt mat där. Vi drack dyr öl. Emmely hade en stor rosett i håret och luktade lagom stark parfym. Det är alla detaljer jag minns. Men det räcker.

Nu har jag förpackat min längtan

Är sjuk. Med katt vid sidan av plus en i fönstret. Kalla vintern i fönsterkarmarna. En man som handlar åt mig. En bästa vän på väg. Jag ska inte klaga. Jag samlar låtar till vårt bröllop. Men ser inga detaljer än, bara stora konturer. Tittar på Pettsons Tomtemaskinen, läser stundvis i en fin, ångestladdad ungdomsroman med temat bearbetning. Låter mig bearbetas.

Det är skönt när hon inte har några svar

Hej, jag tittar på Grotesco och saknar dig. Jag tänker att du säkert sitter några mil bort och ser exakt samma sak. Jag ler åt bångstyriga göteborgare, jag ler åt allt du säkert ler åt. Vi ler ihop. Jag känner det i hela kroppen. Du ringer mig inte. Telefonen har inte varit din vän, inte som muntligt verktyg. Du skriver. Jag pratar allt mer. Om nonsens. Jag måste prata. För att inte bli galen. Och ensam. Och jag vågar inte riktigt be dig ringa mig. Så jag väntar, på ett samtal, som säkert kommer snart.

Vintervärma och snöflingor i nacken.

Jag kanske skulle vara lite mer konkret i mina utsvävningar här på bloggen. Idag har jag till exempel läst en saga för några sjuåringar om en katt som skulle delta i en skönhetstävling. Jag har även suttit i möte för läsfrämjande. Mitt billås har fryst och till middag åt vi någon sorts räksallad. Imorgon ska P arbeta. Jag ska trycka på några punkter på hans rygg och göra allt för att lugna.