Om vårluft,läslust och kattsmekning, som vanligt

Här är den. Boken som fått mig att börja läsa igen. Och ibland känns det som om jag själv kunde skrivit den. Inbillar jag mig. Men den är genialisk. Jag är inte genialisk. Jag är inte i närheten av dessa ord. Fan. Men om jag ändå vore. När kvällarna blir milda ska jag sätta mig på balkongen och skriva igen. Förhoppningsvis kan någon katt ligga vid min sida. Och luften ska den vara ren jävla havsluft. Ja, det ska den fan vara. Läs denna nu, Sara Stridsberg : Darling River.

Skomakaregatan

Jag är hopplös. Har tappat bort min plånbok på något vänster. Och jag får börja om på nytt i någon tiokronorsportmonä. Ensammåndagar. Och vårt kök i fem stycken bilder. En djurkarusell, egensydda gardiner och trasiga mattor för trasiga fötter.

Här sitter han. Mannen i mitt liv. Imorgon fyller han år, men jag skriver om det redan idag. Imorgon vill jag vara upptagen med att göra kvällen till den bästa tjugofemårskvällen någonsin. Om natten sover han lite längre bort från mig än vanligt, i vår dubbelsäng. Men vi har börjat närma oss mitten, för det verkar som om vi inte ens kan vara ifrån varandra om natten. Omedvetna rörelser i sängen. Mitt ben om hans trots alla obekvämligheter. Och han är duktig, gör pyttipanna från grunden och lär små barn om svenska ordklasser. Han luktar gott. Från början luktade han ingenting, bara KM-rök och skinnjacka. Spilld öl möjligtvis. Men det var innan jag älskade honom. Det var under alla de åren jag pendlade mellan ovisshet och onykterhet. Nu luktar han som alla årstider och som solen. Han luktar oss. Någon kväll ska jag skriva honom något. Något bättre än det här. Men tills dess, grattis älskling.


Och så, den här;
Missisippi John Hurt - Ain't nobody but you baby

Med läpparna mot mitt öra

Ligger i sängen och känner mig solkig. Full av besvär. Knävecken trubbiga. Och rådjurskrokarna har ännu inte borrats upp. Jag sjunger för katterna. Känner mig full av inspiration. Trots trötthet och nederlag. Det måste vara båtarna utanför. Eller I som kommer och går, som jag broderar till och som jag får klaga för. Det måste vara för mannen som borde ligga bredvid mig nu, med eller utan brynja, med brunklar blick och handen om min höft. Igår var det ett halvår sedan förlovningen, det glömde vi bort, men älskade varandra trots allt.

Januaribrev

Tina och jag har en blogg tillsammans. Den heter oskrivna brev. Läs den om ni vill. Annars börjar jag känna mig hemmastadd i vår nya lägenhet. Det droppar från balkongen utanför och vi kan nästan se asfalten igen. Jag trodde jag aldrig skulle längta så mycket efter asfalt som jag gör just nu.

2010 - en årsrannsakan

januari: en sambo tillkom från huvudstaden. och peters och mitt alfapetintresse startar.
februari: tina hälsade på, vilket innebar nedkastat vin från fransk balkong och webcamsroulette.
mars: uppklädda för sturm café.
april: en hel del kvalitétsvin.
maj: en resa till köpenhamn för att se flight of the conchords.
juni: uppsats inlämnad, examensbevis i näven.
juli: en förlovning med en man med bruna ögon, bräcklig rygg och varma händer.
augusti: den antagligen sista emmabodafestivalen i våra liv.
september: samkväm med bra bibliotekskollegor. doktor kosmos, vattenpipa och livet fungerar igen.
oktober: reunion i växjö.
november: en resa till syster frida och djur malene.
december: avslutning vid mormors köksbord med min bästa vän.