När vår kommunikation var analog

Hittade brevet jag skrev till dig när du bodde i Stockholm. Utan avsändare, men du förstod väl ändå att det var jag? Jag ska nog fråga dig sen när du kommer hem. Jag avslutade brevet med "någon så mycket bättre än dig", då jag syftade på mig själv. Att du skulle låta mig vara, tills att jag insåg det du insett hela tiden, att vi är av samma skrot och korn. Och så tog sommaren slut idag. Havet dundrar och det är varmt fast ändå kallt och jag är övertygad om att det är höstens inledning, jag lyssnar på Sommar står och väger och försöker förstå.

Jag är så kär i den här mannen. Jag ville bara säga det.

Det var inte en fråga om lycka eller att vara förälskad. Det handlade om att hitta hem.

"I ditt hjärta finns det:
frostbitar,
höstglöd,
rödkindad sommarvärme,
ett vildvuxet regn.
Få har lyckats röra vid det.
Få har haft den orken."
Detta skrev jag 10/12-08 i den tunna lilla bruna skrivboken jag fick av dig. Du skulle resa iväg och jag insåg hur mycket du betydde för mig. Och du betyder, fortfarande, lika mycket. Nu har du funnit han som fått ditt hjärta och som kommer stå vid din sida tills ni blir gråa och krokiga.

Rötter

Jag vet inte vad det ska bli av det här saken. Kanske ska jag göra något nytt? Eller låta det bli? Vad vill ni ha av mig? Ni fina. Ni vet nog bäst. Här står jag i en skog i Sundsvall, ute på Alnön, vidare ut på Spikarna.