Om vår lilla värld

Lyssnar på 16 Horsepower, nygammal country. En sång om en som heter Lisa, som gör att jag tänker på Lisan, lillen. P och jag pratar ofta om er, systrar, ni är allt i hans värld, fast han säger det så sällan till er. Och vi har tittat på ett hus som P blev fullständigt kär i. En liten gul stuga vid en vik, på en liten halvö, Knipehall. Med goda grannar. Med allt som man kan tänka sig. Förutom värme. Kalla, tunna väggar som kanske inte klarar vi vintern. Klarar vi vintern då? Klarar vi kylan de kanske 3 hårda månaderna? Jag vet inte. Och det tar upp precis all vår tid. Vi nöter, vänder och vrider, bråkar, blir sams, allt för detta lilla hus. Men det kan nog bli bra, till sommarn, våren, när löken ska sättas. Utöver detta läser jag i den absurda och morbidt sorgliga boken, Brott, av Ferdinand von Schirach.