Hur hittar man någon som Vinden tagit?

Även jag måste slå ett slag för Sara Lundbergs augustnominerade Vita Streck och Öjvind. Med gubben Alvaro som kommer om natten och tänder upp stadens ljus med sin fjärrkontroll och lägger Vita i sin bröstficka för att sova och trösta när hon sorgligt nog förlorat sin vän till vinden. Jag läser den för P och katterna när vi ska sova. Det är dimmigt men varmt i luften och plötsligt är mormor sämre igen och tillvaron känns bräcklig och tunn. Jag vill inte att någon ska ta henne ifrån mig.

Ljuspunkter

"Spelreglerna" av Jonas Karlsson. Blodröd sol i gryning. Doften av ett nytryck. Upptäckten av Joan Baez. En ledig fredag.

En vacker dag emellertid

Söndagen. Oljar in teakmöblerna. Bestämmer mig för att sluta äta kött. Sätter en vinterstickling. Är ensam, framför allt, och finner mig i det. Hunnit med tre fantastiska filmer den här helgen. En av dessa måste gå under kategorin "En av bästa filmerna någonsin gjorda", Dogtooth. Inbillar mig att filmen är gjord för mig. Önskar så innerligt att det kommer göras fler, uppföljare, där vi får följa familjen ytterligare. Jag vill ha mer. Jag blir fan inte klok.

Visst är det bättre, men int är det bra.

Och så blev mormor sjuk. Men det låg i luften, visst gjorde det det. Jag sov oroligt, pratade med P om att ta mormor ut på höstkaffe om söndagen som kommer. Och så låg hon bara där, tappat talet, återigen. Tappat kilon, kanske till och med förståndet. Vi satt på sjukhuset och klappade på hennes tunna ben. Åkte hem och grät i bilen, grät på sängkanten, grät på jobbet. Tills det ljusnade igen. Nu har det ljusnat något. Hon kan säga enstaka meningar. Hon får komma hem på måndag. Men inget blir som förr.

Jag vet var min längtan kommer ifrån.

Varje dag studerar jag Hemnet, intensivt, hus från Blekinge till Kalmar. Sedan Blocket. Sedan Karlskronatorget. Till sist mailen, där jag hoppas att ett mail från en vänlig själ med hus på landet, ypperligt för mig, P och barnakatterna, mirakulöst dykt upp. Det beror på den där innerliga längtan, efter en gräsmatta, ett skrangligt äppelträd, en sliten träfasad, en okrattad grusgång. Så om någon där ute, råkar ha ett torp ståendes intill en sjö, säg till en stackars krake som inte gör annat än drömmer och vänder ut och in på tidningsannonser. Tills dess spikar jag opp bonaden om drömmen på väggen.

Efter morgonkaffet lade hon ut bröd på berget och satt vid sitt fönster och såg hur ekorren åt.

Augustnomineringarna har kommit! Flod av Carolina Fredriksson måste jag ta mig an. Hemma skapar vi, kind mot kind, länsar kaffeburken, vintrar pelargonerna. Promenerar rask längs bryggkanten, matar snuviga svanar med I's äppelmuffins, ser gäddor vila sig i vassen, avstyr ett kattbråk, Kommer hem, inser att balkongdörren inte längre kan vara på vid gavel, morgorn, middag, kväll.

Hon klädde sig alltid i soluppgången, varmt och förutseende

Fredag, lördag, söndag. Handarbete och rysk öl. Vi lyssnar nästan uteslutande på NJA-gruppen. Tackar nej till litet hus vid havet. Men i maggropen känns det rätt. Vi letar vidare. Vi ska fan hitta det.

Nu hade det varit tyst alldeles för länge

Fyllt år. Fått saker. En kålmask, käraste Tom och så slutligen en alldeles för fin kamera som jag aldrig kommer att våga använda. Gått på bio, druckit höstkaffe på en brygga, skjutit upp läsningen av En dåre fri. Lindar händerna runt min nerkylda nacke. Antecknar att jag en dag måste läsa Ibsens pjäs Gengångare. Gör ett höstträd av bokstäver.

Det skulle dröja så förfärligt länge innan hon blev fullvuxen och lycklig.

Skapandes. Något måste hända snart annars blir jag galen. Vi ser på filmer så länge: An education, The extra man samt Crazy heart.