Även jag måste slå ett slag för Sara Lundbergs augustnominerade Vita Streck och Öjvind. Med gubben Alvaro som kommer om natten och tänder upp stadens ljus med sin fjärrkontroll och lägger Vita i sin bröstficka för att sova och trösta när hon sorgligt nog förlorat sin vän till vinden. Jag läser den för P och katterna när vi ska sova. Det är dimmigt men varmt i luften och plötsligt är mormor sämre igen och tillvaron känns bräcklig och tunn. Jag vill inte att någon ska ta henne ifrån mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar