Kyss mig tills kaffet blir kallt

I förra veckan åkte I och jag ut till skogen. Röda torp, öde trädgårdar, uråldriga bokskogar, oändliga grusvägar, övergiven lättöl, myggbett och sedan tre insjöar. Vi kan inte riktigt enas om någonting, men det gör absolut ingenting. Vi pendlar mellan uppgivenhet och sporadisk lycka. Vi flyr men kommer aldrig riktigt undan. Och jag tycker om henne så förbaskat mycket. Utan henne skulle nog tillvaron vara ganska omöjlig.