Tillfreds, över att få sitta till bords, med foten över din och läsa söndagsdn, äta rostmackor från ugnen och dricka ditt morgonkaffe. Och så Majken förstås, och så Alice, som svassar och spinner och till och med pratar med mig. Äntligen, igen. I en veckas tid har jag varit i Spanien, druckit honungsrom, bränt hud, klappat vilda katter och badat i Atlanten. Ett sorts avbrott. För det har ju varit så mycket nu, med allt. Med stressad vardag och samtal som leder till osämja och sedan den brutala saknaden. Det är förstås mormor, som jag drömmer om ofta nu. Jag vaknar varje morgon med känslan av henne i mitt bröst. Och jag vill tro att hon bara slagit sig till ro i mig, att det är därför jag är så tung. Så öppnar jag försiktigt syskrinsasken där hon förvarat alla sina sparade knappar och drar in den tunga och matta doften. Och du lägger din hand på mig. Vi valsar kring till vår nya lp-spelare. Livet känns lätt fast samtidigt så förjordat tungt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar