En blå vårkappa, som en säck. Plocksallad, sockerärtor och piplök. Och väntan på att mandelpotatisen ska få rötter i förrådet. Vårivern kom och infinner sig mer och mer för var dag, trots mina tvivel. Det går inte att värja sig. P och jag inleder våra framtida balkongdagar tillsammans med korsorden och kaffet som kallnar alldeles för fort. Skuggprofilen som liknar Camus som jag läser parallellt med Saeterbakken, vilket fungerar utmärkt. Likgiltigheten möter den råa och egocentriska kommissarien Wold. Och små, små explosioner sker, i mitt huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar