Sidor

lördag 24 mars 2012

Ibland kan jag höra benen i mitt skelett knarra under tyngden från alla liv jag inte lever

balkonga
fåglarna
Jag läser världens bästa bok. (Varför har jag inte läst den tidigare? Dumdristighet.) Vi promenerar till Pantarholmen och vidare, handlar gröna glasskålar, teakfat formade som äppelhjärtannågonting och skjortor som vanligt. Kaffe och morotsmuffins. Torr kolakaka. Du är fin, precis hela tiden. Och luktar gott. Sedan det där rufsiga håret, med en frisyr i stil med Ringo. Vi stannar upp och pussas hela tiden. Och håller händer, tills det blir för svettigt. Fåglarna fångar småfisk. Vi stannar till på bolaget, handlar pilsner och sött vin. Jag läser mig småfull på balkongen. Och nu sitter vi här och spelar ett geni-spel från 80-talet. Bättre än något annat.

3 kommentarer:

Tina sa...

Jag var ganska förtrollad då jag läste den, jag också. Jag hade läst allt är upplyst och fick hans nya av mamma. Fick båda av mamma. Nu minns jag ingenting. Bara att jag tyckte den vara så fin.

Emma sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Emma sa...

Hej! Tack finafina du för mailet. Blev hemskt glad! Och tack detsamma. Åh, Extremt högt var sådär hjärtknipande fin, tror jag måste läsa den igen snart. Har du några andra lästips i vår? Jag såg att Frances del 3 ska komma till sommaren, åh, som jag längtar. Har du läst de andra av Joanna Hellgren? Och rackarns det där med kommentarerna, jag tror att man klickar på antal Comments på inlägget, skriver in och sen Submit. Hoppas att det ska fungera. Ta hand om dig! Kram Emma