Här var vi ovänner. Det finns något slags allt eller inget i din blick medan du viker ihop dina kläder för hemfärd. Vi drar i varandras trådar så hårt det går. Jag lägger upp små hinder, försvårar för dina kärleksord. Du snavar och ramlar in i min famn. Vi är nog hjälplösa båda två. Du vill ha mig och jag vill ha dig så starkt att vi snart skaver sönder den tid som varit och den tid som blir.
1 kommentar:
detta berör, vilka fina meningar du skriver. peter lyckas alltid med den där minen när han är sur också. duktig. tycker det är fint att ni tycker om varandra så mycket, har ju faktiskt aldrig sett peter så glad som när han träffade dig, det märktes direkt. nu blir man sådär 12årsaktig. men jag tror det är okej så länge ni är fina tillsammans.
Skicka en kommentar