Det är något med dig som är så bra. Som får mig att må bra. Och känna mig tillfreds med livet och situationen och vardagen. Som får mig att tänka att "imorgon blir nog en bra dag, för jag kanske träffar emmely". Och jag tror det räcker. För jag har många människor i mitt liv, har alltid haft. Men ingen som förstår mig som dig. Och ingen som bryr sig som du faktiskt gör. Jag kan känna mig otroligt ensam många kvällar. Jag kan gråta, gå i cirklar av frustration och rastlöshet. Men tanken på att du sitter i din soffa ungefär 300 meter bort lugnar mig alltid. Vi är av samma skrot och korn. Och jag ville bara att du skulle veta det.
1 kommentar:
vad fint! tack! det känns bra att du sitter i din soffa 300 meter bort också
Skicka en kommentar