Nu har jag tagit farväl av mormor, tackat för de gångerna vi plockade blåsippor i kullen, spelade diverse kortspel och pratade i telefon tills luren brände mot örat, och fällt ytterligare tårar. Kanske tar de slut någon gång, i nuläget känns det inte som det. Bästa vän var här, vi drack glögg, tittade på meningslös tv, planerade liv etc. P och jag hittade loppislador och ett hus djupt inne i skogen, men ändå intill den brusande kusten - till synes vår dröm, men även den var för orealistisk för våra inrutade liv. Vi har spenderat dagen åt att svära djupt över detta, gräma oss över att vi måste leta vidare medan stormen river i balkongräcket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar